Allmoge

Allmoge utgör den överlägset största delen av Aeryns befolkning och innefattar bönder, både fria och livegna, manuella arbetare som sågare och gruvarbetare samt lägre tjänstefolk som drängar och pigor. Runt 85% av Aeryns befolkning tillhör allmogen. Även om stora teknologiska framsteg har gjorts på många platser i Aeryn under de senaste seklen lever de lägre klasserna fortfarande ett hårt och simpelt liv, även om detta är mer uthärdligt i vissa länder än andra - en bonde från Veneza med tillgång till skottkärra och väderkvarn lever ett bekvämare liv än sin motsvarighet från Dagovod som saknar sådan teknologi och stället får förlita sig helt på egen muskelkraft. Statusen för de lägre klasserna varierar stort från land till land - på vissa platser, som exempelvis den Kaniska Federationen eller Ur-Iltum är allmogen fritt och en tydlig politisk faktor mellan andra länder fortfarande håller sina bönder livegna där deras liv dikteras helt av deras adelsherrar och endast symboliska rättigheter skiljer dem från slavar, ytterligare andra är på pappret fria män och kvinnor, men tvingas hyra marken de behöver bruka av sina lokala baron eller greve och hamnar därigenom  i deras tjänst på ett sätt som är svårt att avsluta. Oavsett status är allmogens liv billigt - de är de första som svälter vid en hungersnöd, de som ser sina hem brända och sina marker skövlade vid krig och de som lever närmast de monster som kallar vildmarkerna för sina hem.
Få ur allmogen känner någon större tillhörighet till land, hertigdömen eller ens grevskap. Böndernas lojalitet ligger oftast till sin familj, sina grannar och sin by - få ur allmogen ser mer av världen än sitt direkta hem och möjligtvis några grannbyar. Aeryn är en farlig plats. Monster, magi och banditer härjar fritt och annat än de största vägarna innebär stor fara för den som färdas utan stort följe - resor bör göras sparsamt och helst inte alls. Trotts närliggande faror är det ofta alldagligare bekymmer som ockuperar allmogens vardag - att försörja sin familj, ordna mat på bordet, bruka jorden och värna om sitt lokala samhället är viktigare än att bekymra sig över vem som är kung eller arcanisters invecklade politik.
Även om bönder besitter stor kunskap när det kommer till agrikultur, boskapsskötsel, vilka varelser som kan innebära ett direkt hot för deras byar, lokal geografi och lokala nyheter, legender och rykten så är bildningen bland allmogen lågt. Läskunnighet är praktiskt taget ickeexisterande bland de lägre klasserna och vetenskap och nymodigheter ses med en stor mängd skepsis. Magi ses på med en blandning av under och misstänksamhet - få i allmoget har någon större insikt ämnet och bönder delar vanligtvis upp magi i svar magi och vit magi, baserat på vilken direkt nytta eller skada det har och har inget intresse av att skilja olika magiskolor från varandra - däremot kan nyttan av arcana inte blundas för och en vänligt sinnad byhäxa eller arcanist tas emot med öppna armar för den hjälp de kan bidra med. När det kommer till äventyrare föredrar allmogen oftast att inte ha något att göra med dessa - de ser sådana lycksökare som problemmakare som ofta skapar mer trubbel än de löser och ibland skiljer sig mycket lite från tungt beväpnade banditer - en äventyrsgrupp måste oftast bevisa sin duglighet för att förtjäna allmogens respekt och välvilja.

Bondeklassens som växande maktfaktor

Bönders lott i livet har aldrig varit enkel, men introduktionen av krutvapen i många av Aeryns nationer har sakta gett uppkomsten av civila rättigheter och relativt befriandet av bondeklassen. Tidigare har all vapenmakt funnits hos de styrande klasserna och effektivitet på slagfält har krävt stor träning och dyr utrustning. Vilket gör att adeln har kunnat hålla bondeklassen i schack utan att anstränga sig. En riddarstyrka på 30 man hade utan problem kunnat hantera en bondehär om 1000. Arméer har ofta varit små och professionella och makten suttit helt och hållet hos den som kan uppbåda och underhålla den, det vill säga adeln. Introduktionen av krutvapen skiftar fokuset från en liten och dyr armé till en stor, billig och lättränad. Vilket betyder att kärnan av armén inte längre är riddare och deras närmaste män - folk som tjänat på den rådande ordningen, utan i massrekryterade allmogearméer som tidigare bara agerat utfyllnad. Det i sin tur fundamentalt ändrar maktbalansen och gör att bondeklassen har en helt ny position. Ett uppror representerar inte längre ett irriterande tapp i produktion och en reducerad arbetsstyrka utan ett fundamentalt hot, och bondeklassen måste därför lyssnas på i större utsträckning.