Solsystemet

Written by Sotetass

Inre systemet

e fyra inre planeterna, även kallade stenplaneterna, har hög densitet med en sammansättning som domineras av stenartade material, få eller inga månar, och inga ringsystem. De består till största delen av mineraler med en hög smältpunkt, till exempel silikater som dominerar i planeternas skorpor och mantlar, och metaller som järn och nickel, vilka främst ansamlas i deras kärnor. Tre av fyra inre planeter har en betydande atmosfär och samtliga har en rik och varierande geologi med flera framträdande företeelser som nedslagskratrar och vulkaner.

Merkurius
Venus
Tellus
Mars

Yttre systemet

Jupiter
Sarturnus
Uranus
Neptunus
Pluto

Haumea

Haumea (43,34 AU medel) är i en 12:7-banresonans med Neptunus. Den har två kända månar och har en mer utsträckt ellipsoid form i jämförelse med andra dvärgplaneter. Den upptäcktes 2004 och fick sitt namn i samband med att den klassificerades som dvärgplanet 2008.

Makemake

Makemake (45,79 AU medel) är det största kända objektet i det klassiska kuiperbältet. Den är den näst ljusaste objektet i Kuiperbältet efter Pluto. Den fick sitt namn och sin status som dvärgplanet bekräftad 2008.

Venus

Venus (0,7 AU) har nästan samma storlek som jorden (0,815 jordmassor). Venus är även på många andra sätt lik jorden då den har en tjock silikatmantel runt en järnkärna, en betydande atmosfär och sannolikt geologisk aktivitet. Men det finns även stora skillnader; Venus är mycket torrare än jorden och dess atmosfär är nästan 90 gånger tätare. Venus har inga naturliga satelliter och är den varmaste planeten i solsystemet med en yttemperatur på över 400 °C. Den höga temperaturen beror till största delen på mängden av växthusgaser, främst koldioxid, i atmosfären. Det finns inga definitiva bevis på att Venus i dag är geologiskt aktiv, men den saknar ett magnetfält som skulle förhindra att atmosfären försvinner ut i rymden. Detta kan betyda att atmosfären regelbundet fylls på av vulkanutbrott. Atmosfären är mycket tjock och består till största delen av koldioxid. Venus kallas även för aftonstjärna eller morgonstjärna eftersom planeten, beroende på fas, med blotta ögat kan ses från jorden antingen på kvällen eller morgonen. Mellan faserna kommer Venus för nära solen och kan då inte ses från jorden.

Tellus (Jorden)

Tellus (1 AU) är den största och mest kompakta av de inre planeterna. Jorden är den enda av planeterna som konstaterats ha geologisk aktivitet och är även den enda planeten som med säkerhet härbärgerar liv. Dess flytande hydrosfär är unik bland stenplaneterna och jorden är också den enda planeten hos vilken plattektonik har observerats. Jordens atmosfär skiljer sig markant från de andra planeternas, vilket förklaras av att närvaron av levande organismer har förändrat atmosfären till att innehålla fritt syre, i dag motsvarande 21 procent.

Jordens trojan

Jordens första och enda kända trojan, 2010, upptäcktes i oktober 2010, och definierades som en trojan i juli 2011.

Månen

Månen är jordens enda naturliga satellit och den enda större månen hos stenplaneterna i solsystemet. Månen har en diameter som är ungefär en fjärdedel av jordens. Månen var den första himlakropp som människan besökte. Månen blev också den första himlakropp som man började kolonisera. På Månen finns för närvarande ett antal olika forskningsbaser, gruvkolonier och militära installationer. Gravitationen på Månen är bara 0,16 G, vilket bara är en sjättedel av Jordens gravitation. Om man lever på Månen så utsätts man för en ganska hög stråldos.

Armstrong Down:

Denna månstad stod färdig 2132. Invånarna livnär sig på gruvdrift och industriproduktion. Livet är ganska hårt på A-Down och det förekommer mycket bråk och mystiska dödsfall. En bit bort från månstaden är straffångar från Mars i full fart med att bygga ett fängelse. I media utmålas detta som det enda helt rymningssäkra fängelset.

Luna City:

Luna City är en månstad avsedd som en semester-ort för de rika. Dess rykte är dock dåligt efter den så kallade AI-katastrofen 2148 då 500 människor dog. Man har dock genom massiva reklamkampanjer och en ny kupol med tropisk växtlighet lyckas vända den negativa trenden.

Tycho II:

Detta är den äldsta nu kvarvarande basen på månen. Den var klar år 2118 och har sedan dess ägnat sig åt gruvdrift, turism och rymdhandel. Man har flera välmående industrikupoler.

Luna Space Port:

Detta är en liten rymdstation som ligger i omloppsbana runt månen. Den fungerar som omlastningsstation. Stationen sköts ganska dåligt och ger ett vanvårdat intryck.

Rymdstationer

Utforskningen och kolonisationen av rymden ligger bara i sin linda. Efter att ha koloniserat Månen och Mars har expansionen avstannat. Man bygger fortfarande ut kolonierna på dessa två baser och transporterna ökar sakta men säkert, men fortsättningen på den snabba utvecklingen man kunde se på 20 och 30-talet har avstannat. Människan har tagit ett antal stapplande steg och sedan bosatt sig på Månen och Mars. Livsbetingelserna är ganska hårda i rymden. Om man lever i omloppsbana så utsätts man för en ganska hög stråldos.
I omloppsbana runt jorden finns förutom de otaliga satelliterna, flera stora rymdstationer:

Space Station:

Detta är den äldsta av alla rymdstationer i omloppsbana runt jorden. Den har över fyrahundra år på nacken och dess tillbyggnader är otaliga. Space Station är en transitstation för skyttlar från Jorden vars last eller passagerare skall vidare ut i rymden. Trots de ständiga reparationerna som behövs är rymdstationen mycket lönsam.

Shipstone Orbital Facilities:

Dessa stationer (nr 1–3 och 5–7) ägs av företaget Exospace och innehåller fabriker, bostäder och forskningslaboratorier. Vid SOF 3 tillverkas numera interstellära sonder och hela området är noga bevakat. Exospace tycks satsa på en interstellär expansion med SOF som utgångspunkt.

Freeport:

År 2142 öppnades denna stora rymdstation i låg omloppsbana runt jorden. Stationen styrs helt öppet av Yakuzan. Rymdhamnen är en fristad för företag som vill slippa skatter på Jorden. Här finns även Orbital News Networks huvudkontor. Freeport är en roterande torus och har alla faciliteter. Stationen är mycket bekvämt inredd och det har på senare tid gått en hel del turisttrafik till det populära casinot Worldview.

InterOrbit:

InterOrbit invigdes redan 2109 och befinner sig i geostationär omloppsbana långt ovanför Kenya. Rymdbasen är gammal och nedgången, men har mycket att erbjuda. InterOrbit ägs av InterWorld och är mycket lönsam och har dessutom ett mycket strategiskt läge. Reparationerna från förra årets kollision pågår fortfarande.

Kristallpalatset:

Vid lagrangepunkt 1 invigdes 2128 en stor rymdstation som numera är en frihamn för företag och en populär turistort för rika personer. Kristallpalatset består av en femhundra meter lång roterande cylinder. Rotationen skapar en artificiell tyngdkraft.

Ellfive:

Vid lagrangepunkt 5 finns rymdstationen L5, eller Ellfive som den kallas i marknadsföringen. Ellfive är nästan identisk med Kristallpalatset. Det är en aning längre och betydligt modernare. Man har bekväma bostäder och en väl utvecklad industriell tillverkning.

Orson Research Base:

Vid lagrangepunkt 2 finns denna forskningsbas. Den ligger i ett stabilt område bortanför månen. Basen lanseras kommersiellt med en rovercadecover på den gamla slagdängan ’On the Far Side of the Moon’.

Shipstone Exploration Base:

Vid lagrangepunkt 2 har Exospace förlagt sin forskning och verksamhet som syftar till utforskning av den interstellära rymden. Från Shipstone EB har de första interstellära sonderna skickats ut.

Asteroidbältet

Det finns totalt 220 asteroider i huvudbältet som har diametrar D på 100 kilometer eller större. De fyra största heter (1) Ceres (D=930 km), (2) Pallas (D=580 km), (4) Vesta (D=525 km) och (10) Hygiea (D=410 km). Det finns totalt 680 asteroider med diametrar på 50 kilometer eller mer, och antalet asteroider med diametrar i intervallet 10-50 kilometer uppgår till omkring 7 000. Man anser att den kända populationen är komplett ned till storlekar på 10-15 kilometer, vilket betyder att vi känner till samtliga individuella objekt som är minst så stora. Man uppskattar att antalet asteroider större än en kilometer uppgår till 1,3-1,4 miljoner. Vi känner för närvarande till omkring 630 000 asteroider, vilket betyder att omkring hälften av alla asteroider större än en kilometer redan har upptäckts

Ceres

(se Included Locations nedan)

Hilda-asteroiderna

är en kategori asteroider i den yttre delen av asteroidbältet. De kännetecknas av sina banelement. Deras medelavstånd till Solen är mellan 3,7 AU och 4,2 AU, de har en excentricitet på mindre än 0,07 och en banlutning på mindre än 20°. De har inget gemensamt ursprung eller gemensam geologi, istället kännetecknas asteroiderna av att de har en 2:3 medelbanresonans med Jupiter. Den första upptäckta asteroiden av detta slag var 153 Hilda och kategorin har fått sitt namn efter denna.

Typ

Solar System

Included Locations