Halmgalten i Hödvall
General Summary
Fyra äventyrare vid namn Sophie, Hetlan, Natsu och Althea reste norrut i ekipage tillhörande resande försäljare i det snöiga Töckenland dagen före midvinterblotet, på väg till ett citadell vid Kiriyamabergen dit de blivit kallade för ett uppdrag.
Efter en lång resa valde de, liksom handlarna de reste med, att stanna till i Hödvall; en by som var den största bosättningen på flera mils avstånd. Byn var mycket väl dekorerad inför blotet, med pynt i blått och silver och massor av tända ljus som lyste upp den snöiga kvällen. På torget vid Västanport där äventyrarna kom in i byn stod en väldig galt byggd av halm, lindad i blå-silvriga band. Bygget av denna halmgalt var tydligen en midvintertradition i Hödvall.
Gruppen tog sig först till tavernan Håriga Gycklaren, och mötte mycket riktigt där, inte bara en, utan TVÅ håriga gycklare (björnvättar).
Sophie och Natsu tyckte gycklarna var mycket underhållande då de dansade runt med bjällror i kläderna och tappade stora hårtussar på golvet, men Hetlan och Althea var inte särskilt imponerade. Därefter begav de sig mot värdshuset Gyllene Galten där de tänkt tillbringa natten, men på vägen dit såg de rök stiga från väst, och de förstod direkt att det var brandrök.
Äventyrarna, som även går under namnet Brandbekämparna (eller Brandsläckarna?), tog sig genast till Västanport och såg då att det var den stora halmgalten som brann! De hjälptes åt att släcka elden, precis som de hade gjort med skogsbranden i Aneara då de först träffades.
Efter att ha lyckats släcka branden (men varit förvånansvärt tveksamma till att rädda folk i husen nära den brinnande halmgalten) släppte Sophie en hårtuss som hon plockat upp i tavernan. (Planterade hon bevis???)
Följande dag tog de sig runt i staden och besökte tempel med offergåvor, som man brukar göra under midvinterblotet. De lade fram gåvor i form av enkel mat på altaret i tursarnas tempel och tillägnade dem dödsgudinnan Hel.
Under sin tempelvandring lade de märke till mystiska små figurer som verkade vilja hålla sig gömda. Det var några små vyrmlingar som smög runt i byn.
Brandbekämparna kom snart fram till att dessa vyrmlingar verkade mycket misstänkta för att ha anlagt branden föregående kväll, och de bestämde sig för att följa efter dem då de flydde norrut ut ur byn.
Spåren ledde till en grotta i Gnåberga; ett berg nordväst om byn. Äventyrarna tog sig ner i grottorna och kom snart ikapp vyrmlingarna, men inte innan Althea råkade utlösa en fälla. De blev omringade! Vyrmlingarnas anfallsstrategi var dock inte särskilt genomtänkt efter fällan, och med hjälp av Natsus törnetaggar och druidiska rankor lyckades de besegra dem.
Gruppen tog sig ut ur grottan igen, och Hetlan hade släpat med sig en av de döda vyrmlingarna för att vid sin återkomst till byn kunna visa att de oskadliggjort de som anlade branden (trots att de inte hade några konkreta bevis på att det var vyrmlingarna som legat bakom den).
Väl tillbaka vid den västra porten höll Hetlan upp en död fastbunden vyrmling och lyckades på något sätt övertala väktaren med sin historia, och gruppen blev hyllade som hjältar för att ha räddat byn två gånger under sin korta vistelse. Vilka som faktiskt låg bakom branden blev aldrig uppdagat, men det vet inte folket i Hödvall, och Brandbekämparna reste vidare norrut dit de blivit kallade för ett helt annat uppdrag...
Efter en lång resa valde de, liksom handlarna de reste med, att stanna till i Hödvall; en by som var den största bosättningen på flera mils avstånd. Byn var mycket väl dekorerad inför blotet, med pynt i blått och silver och massor av tända ljus som lyste upp den snöiga kvällen. På torget vid Västanport där äventyrarna kom in i byn stod en väldig galt byggd av halm, lindad i blå-silvriga band. Bygget av denna halmgalt var tydligen en midvintertradition i Hödvall.
Gruppen tog sig först till tavernan Håriga Gycklaren, och mötte mycket riktigt där, inte bara en, utan TVÅ håriga gycklare (björnvättar).
by AI (DALL-E)
Äventyrarna, som även går under namnet Brandbekämparna (eller Brandsläckarna?), tog sig genast till Västanport och såg då att det var den stora halmgalten som brann! De hjälptes åt att släcka elden, precis som de hade gjort med skogsbranden i Aneara då de först träffades.
by AI (DALL-E)
Följande dag tog de sig runt i staden och besökte tempel med offergåvor, som man brukar göra under midvinterblotet. De lade fram gåvor i form av enkel mat på altaret i tursarnas tempel och tillägnade dem dödsgudinnan Hel.
Under sin tempelvandring lade de märke till mystiska små figurer som verkade vilja hålla sig gömda. Det var några små vyrmlingar som smög runt i byn.
Brandbekämparna kom snart fram till att dessa vyrmlingar verkade mycket misstänkta för att ha anlagt branden föregående kväll, och de bestämde sig för att följa efter dem då de flydde norrut ut ur byn.
Spåren ledde till en grotta i Gnåberga; ett berg nordväst om byn. Äventyrarna tog sig ner i grottorna och kom snart ikapp vyrmlingarna, men inte innan Althea råkade utlösa en fälla. De blev omringade! Vyrmlingarnas anfallsstrategi var dock inte särskilt genomtänkt efter fällan, och med hjälp av Natsus törnetaggar och druidiska rankor lyckades de besegra dem.
Gruppen tog sig ut ur grottan igen, och Hetlan hade släpat med sig en av de döda vyrmlingarna för att vid sin återkomst till byn kunna visa att de oskadliggjort de som anlade branden (trots att de inte hade några konkreta bevis på att det var vyrmlingarna som legat bakom den).
Väl tillbaka vid den västra porten höll Hetlan upp en död fastbunden vyrmling och lyckades på något sätt övertala väktaren med sin historia, och gruppen blev hyllade som hjältar för att ha räddat byn två gånger under sin korta vistelse. Vilka som faktiskt låg bakom branden blev aldrig uppdagat, men det vet inte folket i Hödvall, och Brandbekämparna reste vidare norrut dit de blivit kallade för ett helt annat uppdrag...
Comments