Kampanj 2: Spelrunda 1
General Summary
Efter BASTAs bravader
Det har gått sju och ett halvt år sedan piratdrottningen avrättades, och piraternas makt till havs minskar stadigt. Den sjunkna ön, Knubbö, är strängt förbjuden att besöka och vaktas väl av Kustalliansen.Datum vid spelrundans början
Jordag den 18 Torre år 244 e.Kf, två dagar före DisablotHolineby
Det var senvinter och solen började precis gå ner. Marken var fortfarande frusen med ett lätt snötäcke på grusvägen de färdades längsmed, och snön föll lätt över de närliggande trädtopparna. Det var nästan helt vindstilla, tystnaden stördes endast av vagnens hjul, hästarnas hovar och några korpars kraxande inne i skogen. Greggy, Tintomara, Einar och Farfain hade lämnat Nolani för tre dagar sedan, och anlände nu till den lilla byn Holineby i södra Jotunskogen som var den närmaste utposten till deras mål, de pilonska tempelruinerna. Gruppen anlände till byn och tog sig till värdshuset Flygande Grodan, där de talade med värdshusvärdinnan Tilla, som Einar var bekant med. Hon berättade vad hon kände till om ruinerna och farorna däromkring, och hon ville gärna få reda på vad som hade hänt hennes farbror som för länge sedan hade gett sig av dit men aldrig återvänt.Ruinerna
Nästa dag gav de sig av in i skogen västerut mot ruinerna. När de närmade sig blev det uppenbart att platsen var hemsökt och att de inte var helt välkomna. Någon sorts odöda väsen stal värmen från deras kroppar, och de viskade något på det utdöda språket pilóni som bara Greggy kunde förstå. De odöda höll sig dock mer i skymundan efter att Greggy talade till dem på deras språk, och äventyrarna kunde fortsätta sin färd mot ruinerna. Den stora ruinen hade varit ett tempel tillägnat Hräsvelg i den svävande staden Ayer som tillhörde tsardömet Pilonya, för ungefär 6000 år sedan. Templet hade redan plundrats på många av sina skatter, och bland ruinerna där inne fann de spår av stupade plundrare som aldrig lyckades ta sig därifrån med sitt byte. En av dessa döda kroppar hade ett fickur som såg ut just så som Tilla hade beskrivit att hennes farbror hade haft.Inne i ett av rummen fann de en förseglad behållare full av vackra ljusstakar och bägare i metall ornamenterade med drakar, samt en hög med urgamla mynt. Två vålnader uppenbarade sig snart framför dem, det var samma vålnader som tidigare hade viskat och stulit deras kroppsvärme. Den ena var i skepnad av en luftdjinn och den andra i skepnad av en drakling, och båda var klädda i väldekorerade pilonska prästskruder.
Greggy vädjade till vålnaderna om att gruppen inte var där för att plundra, utan för att söka kunskap. Han lovade dem att se till att kunskapen om Pilonyas historia skulle föras vidare till eftervärlden, och de lät honom hållas. I gengäld mot att skona dem krävde vålnaderna dock att ingen i gruppen skulle ta med sig dyrbara skatter därifrån - men Greggy lyckades charma dem till att gå med på att kunna undvara några guldmynt eller en och annan ljusstake per person. Efter vistelsen i ruinerna kunde Greggy konstatera att där inte fanns någon information om legenden om "drakarnas rike", eller de tre nycklarna som leder dit. Baserat på detta i kombination med sin tidigare forskning drog han slutsatsen att legenden måste ha tillkommit efter Pilonyas fall. Om inte Pilonya kan ge det svar han söker så kanske Draconia kan, men trots att detta skräckimperium under Drakväldet sträckte sig över nästan hela Midgård så finns det inte mycket bevarat efter det.
Dock var besöket i de pilonska ruinerna inte helt förgäves vad gällde kunskap, för de lyckades också ta reda på mer om de nästan helt okända demigudarna i drakarnas panteon; drakmödrarna.
Comments