Makkapitew Profetior
Den första uttalandet från Makkapitew kom i Session 34 efter att vaknat:
"Och med det såg jag det sjunde tecknet.
Apokalypsen, de sista dagarna i världen. Månen sväljer Solen, som bränner sönder hennes mage och hon slutar se oss. Korrupt eld faller från himlen och bränner allt i sin väg och får oss att spy blod. Wyrm manifesterad i tornen, floderna, luften och marken. Överallt springer dess barn som äter och förstör allt de kommer åt. Hjorden springer i panik i ett försök att komma undan men med dem följer De Mörka - Barnen av Wyrm som nu kravlar ut ur deras grottor nu när solen inte finns mer."
Enda ledtråden till vad han sa betydde var att det var en passage från Fenix Profetia om Apokalypsen. Men då ingen var riktigt experter på just den visste de inte mycket mer.
När flocken precis äntligen kommit hem i Session 39 från Savage Age så fick Makkapitew en syn när han tittade på Aaron:
"För första gången på väldigt länge kan du faktiskt slappna av. Trots hur ren och ung världen ni befann er i var så kändes det aldrig som hemma, men det är inte förrän ni kommit tillbaka som avslappnande det var att just komma hem - hem till Klippiga Bergen. Du ser Aaron, klart äldre med några decennium, några nya ärr i ansiktet, mer bitter och något som tynger ner honom. Kanske vikten av bördan av ledarskap? Du är osäker. Så faller dina ögon på hans vänsterarm och hur den saknas strax ovanför var armbågen skulle vara och den synen väcker dig med ett ryck."
Flocken hade fått en natts sömn efter festen av deras utlåtande om att de antog sitt uppdrag emot Adren i Session 51 när precis innan gryningen Makkapitew hade en föraning om ett område. Under natten drömde han att han sprang över fjällområdet åt öster. Genom dalar, upp och ner för sluttningar sprang han och sakta färdades han vidare. Så kom han upp på ett mindre fjäll och såg ner på dalen på andra sidan. Synen som mötte honom var enorma maskiner hade grävt ut stora hål i marken och lämnat underjorden bar. Överallt han tittade fanns dessa enorma hål men ett av dem var större än de andra och från detta lyste ett märkligt blått sken, inte blått som från himlen utan den typ av blå som han sett människor färga sina konstiga kläder med. Med ett ryck vaknade han.
"Och med det såg jag det sjunde tecknet.
Apokalypsen, de sista dagarna i världen. Månen sväljer Solen, som bränner sönder hennes mage och hon slutar se oss. Korrupt eld faller från himlen och bränner allt i sin väg och får oss att spy blod. Wyrm manifesterad i tornen, floderna, luften och marken. Överallt springer dess barn som äter och förstör allt de kommer åt. Hjorden springer i panik i ett försök att komma undan men med dem följer De Mörka - Barnen av Wyrm som nu kravlar ut ur deras grottor nu när solen inte finns mer."
Enda ledtråden till vad han sa betydde var att det var en passage från Fenix Profetia om Apokalypsen. Men då ingen var riktigt experter på just den visste de inte mycket mer.
När flocken precis äntligen kommit hem i Session 39 från Savage Age så fick Makkapitew en syn när han tittade på Aaron:
"För första gången på väldigt länge kan du faktiskt slappna av. Trots hur ren och ung världen ni befann er i var så kändes det aldrig som hemma, men det är inte förrän ni kommit tillbaka som avslappnande det var att just komma hem - hem till Klippiga Bergen. Du ser Aaron, klart äldre med några decennium, några nya ärr i ansiktet, mer bitter och något som tynger ner honom. Kanske vikten av bördan av ledarskap? Du är osäker. Så faller dina ögon på hans vänsterarm och hur den saknas strax ovanför var armbågen skulle vara och den synen väcker dig med ett ryck."
Flocken hade fått en natts sömn efter festen av deras utlåtande om att de antog sitt uppdrag emot Adren i Session 51 när precis innan gryningen Makkapitew hade en föraning om ett område. Under natten drömde han att han sprang över fjällområdet åt öster. Genom dalar, upp och ner för sluttningar sprang han och sakta färdades han vidare. Så kom han upp på ett mindre fjäll och såg ner på dalen på andra sidan. Synen som mötte honom var enorma maskiner hade grävt ut stora hål i marken och lämnat underjorden bar. Överallt han tittade fanns dessa enorma hål men ett av dem var större än de andra och från detta lyste ett märkligt blått sken, inte blått som från himlen utan den typ av blå som han sett människor färga sina konstiga kläder med. Med ett ryck vaknade han.
Fenix profetia finns i olika varianter. Är väldigt gammal. En garou färdades runt till alla Caerns och berättade om den för länge sedan.