Discovery, Exploration
Efter att de erfarna äventyrarna Billy Bågman, Screening Duck, Herbert Fluffta, och Dudleif Dumling blivit fast i Nargrims Djup så begav sig äventyrarna Lucilia, Greta, Konny, Kharhak, och Dumbri sig iväg till samma katakomb för att utföra ett kartläggnings uppdrag åt Snjörhamn Källarbryggeri. Detta efter att de utfört det viktigare uppdraget att hitta en spade till en anonym bonde.
Äventyrarna sprang för sina liv i full fart genom de mörka gångarna De mörka stenväggarna swishade förbi på vardera sida om dom och facklan som lyste upp den mörka gången fladdrade våldsamt. Bakom hördes väsande och vrålande från obehagligt många kobolds. Deras klor rev och krafsade högljutt mot stengolvet, faktiskt tillräckligt för att överrösta det “plaskande” ljud från ett par springande ankfötter… En bit fram i facklans sken ser ni plötsligt slutet av gången, en stor gammal trädörr. Utan att tveka en sekund så föser den kraftiga människan Dundleif Dumling sig förbi halvalven Billy Bågman, som sprang först i ledet med facklan, och slängde hela sin tyngd rakt igenom den stadiga dörren. Med ett dån så lossnade dörren… Tillsammans med dörrkarmen… Och även delar av väggen. Damm ramlade från tak och väggar då hela gången började ge vika för sin egen vikt, nu då den tappat en del stöd. Billy Bågman följde efter med hast genom hålet i väggen, detsamma gjorde hobbiten Herbert Fluffta och ankan Screening Duck. De kastade sig genom öppningen och föll ner på de kalla stengolvet bortanför. Gången bakom dom rasade samman med ett dån och ett tjockt dammoln fyllde öppningen de nyss kom in genom. Facklan tappade de och landade, fortfarande brinnandes, på marken och lyste upp ett större rum. Genom stenraset hördes koboldsen vråla, det lätt lite som ett sådant vrål som hörs från en varelse som nyss fått ett par hundra kg sten över armar eller ben. Ett vrål då varelsen fått ett par hundra kg sten i huvudet låter däremot helt annorlunda. Alltså inte alls.. Vilket äventyrarna just då hörde, eller inte hörde, i det svagt upplysta rummet de nu befann sig i. Dom var fast. I värdshuset Svalkande Kruset som hade två uppdrag tillgängliga åt äventyrarna. De ena; hitta en spade till en anonym bonde, och det andra att kartlägga [Nargrim] katakomberna. De valde självklart att hitta spaden först. Kharhak bad mitt i gatan några minuter medans Konny snodde en spade runt hörnet på värdshuset och lämnade in denna till värdshusvärden. Dumbbri och Lucilia plockade bekymmerslöst äpplen och bär bakom värdshuset. Kharhak hotade en smed till att sälja en spade till honom för halva priset men behöll den sedan själv då värdshusvärden redan hade fått in en spade. Värdshusvärden var även lite smyg-rasist mot goblins då han inte kunde urskilja att det var Konny som tidigare nästan tänd eld på hans värdshus. Efter en natts sömn, Greta, Konny, och Kharhak delade ett rum medans Dumbri hade ett eget. Lucilia sov utomhus under ett träd tillsammans med sitt lejon Aslan. Dagen därpå begav de sig mot Nargrim. Gänget splittrade på sig tidigt, vilket kunde ses som tokigt då deras mål var att kartlägga katakomberna men endast Kharhak hade penna och papper. Konny med sina två facklor gick till höger tillsammans med Lucilia och Dumbri, Kharhak, och Greta gick till vänster. Konny och Lucilia hittade ett rum med en kista med några guldmynt. De hittade en dörr på glänt som de tittade in genom och kunde se hopkurade varelser som huffade och puffade, nästan snarkandes, i ett hörn. de valde att inte gå in och vände om. Uppför en trappa hittade de ett rum med sex stycken sarkofager och ett hål i golvet. Efter att ha öppnat några av gravarna hörde de ett rop på hjälp från hålet i golvet. Det var Billy Bågman och resten av de erfarna äventyrarna. Lucilia kom med idén att binda ett rep runt en av sarkofagerna och hissade ner andra änden genom hålet. De fyra strandsatta äventyrarna tog sig upp men koboltsen hade blivit störd av de dundrande ljudet från sarkofag locket som slog i marken och stormade in i rummet. En fick skickligt siktad (eller tur, vem vet) pil av Billy rakt genom ögat och föll död direkt. En annan fick hälsenan skickligt (på riktigt skickligt faktiskt) avskuren av Herbert och föll omkull. Screening Duck piskade ut ögat på en tredje. Konny gick amok med sina eldbomber och tände eld på flera Kobolts, och även lite Herbert också. Lucilia, som gömt sig i en av sarkofagerna hoppade fram och kastade eld på ännu en Kobolt. Det var en riktig kobolt-grillfest. Samtliga Kobolt brann till döds, förutom den med pilen genom huvudet då förstås. Efter striden började äventyrarna springa tillbaka mot ingången. Greta, Kharhak, och Dumbri hittade en hemlig dörr i ett rum som ledde till ett ovalt rum med några lådor och massa bråte. Greta öppnade nästan en låda men då rök kom ut ur den hindrade hon sig hastigt. Med sitt spjut öppnade hon sedan lådan på nytt på ett säkert avstånd. I lådan låg en rykandes sten, en decimeter i diameter ungefär. Den var inte varm och reagerade inte konstigt av att bli knuffade på med Gretas spjut. Kharhak förslöt lådan med lite rep och bar den med sig. Dessa katakomber verkade vara hem till ett antal ugglor. Konstigt nog. Längre in i katakomben kom de till en lång korridor som slutade i en återvändsgränd, ett stenras. Kharhak hindrade Dumbri från att ta de smycket de hittade i omkringliggande små valv med ändrade sig sedan då han insåg att detta var alv-katakomber de befann sig i. De begav sig tillbaka och gick in i ett stort rum med flera pelare. Här hittade de fler skatter. De begav sig sedan tillbaka mot ingången. Greta, Dumbri, och Kharhak hörde springande fötter bakom sig. Greta och Dumbri gömde sig och gjorde sig redo för strid. Kharhak tog sin stridshammare, ropade sin guds namn, och rusade mot ljudet. Konny hörde detta och kastade en åskbomb i väggen. Smällen bländade Kharhak något och de ringde ordentligt i hans ören, men han var oskadd. Alla nio äventyrare var nu samlade. Greta skrämde dock Kharhak så där som man ska göra med sina vänner i en katakomb, det är en av universums konstanter. De slog läger utanför där de lärde känna de äventyrare de nyss räddat lite bättre. Dagen därpå lämnade de in den karta de gjort av katakomben och fick ett signerat intyg av värdshusvärden som de fick instruktioner om att lämna in på någon av Snjörhamns Bryggeriet anläggningar.