Ska jag?

Främmande handstil
Det känns... bra. Bättre än förväntat. Det var länge sedan jag känt mig så avslappnad. Det är som att ha druckit ett glas vatten och först nu insett att jag varit uttorkad i veckor.
 
Jag ser mindre och färre skäl att inte berätta för mina vänner. Challe må framstå som ett svin, men han lever öppet och är tillsynes sann mot sig själv. Amy accepterar mig. Hon har till och med kallat mig cool! Men hon har santidigt inte sett mig. Arturo älskar mig också, tror jag. Gubben skulle nog aldrig säga det, men det låter mig också tro vad jag vill. Och jag tror att han älskar mig. Han är ju ändå det närmsta jag har till familj. Men om både Amy och Arturo kan acceptera mig, varför skulle inte resterande vänner i gruppen kunna göra det? Vi är ju trots allt en ganska udda grupp individer.
 
Jag är inte som Challe. Det vet jag med säkerhet. Men de här människorna har lärt känna Loralei. De tycker om Loralei, så vidare jag känner till. Kommer de känna sig förådda? Jag är ju Loralei. Jag är allt som hon är, känner allt hon känner. Jag är bara... mer? Mer än så. Och så funkar väl de flesta? Man är inte bara en sak.
 
Hur skulle jag förklara? Mina minnen är inte begränsade till en av mig. Fingerfärdighet är väl kanske lättare för vissa, men inte svårt oavsett. Loralei kanske är, om jag är ärlig, lite barnslig. Det sticker jag inte under stolen med! Men Loralei kom fram när jag var ett barn, och hon är själv ett barn. Hon är också så jag känner att en Bard bör vara.
 
Jazzara å andra sidan. Hon är, kanske, lite mer "härdad". Lite mer benägen att göra vad som krävs även i en svår situation med ett svårt beslut. Hon hade kunnat använda träpålen.
 
Och Elsa. HerreGUD Elsa. Hon är ju livrädd för Challe - med god anledning. Skulle hon hata mig? Borde jag ens berätta för henne?
 
Kanske jag borde börja med en person. Så inte hela gruppen kommer med facklor och högafflar på en gång. Nej. Att riva av plåstret kanske är bäst. Loralei kanske gråter. Det ser jag inte fram emot. Ibland vet jag inte hur jag tänkt eller hur delar av mina personer skapats. Ja. Jag kommer berätta. Snart.