Adel

Det går förvisso peka på att adeln på många platser i Aeryn tappat sin tidigare obestridda maktposition och fått dela maktens salar med en borgarklass som blivit en allt förmögnare och en allmoge som sakta börjat inse sin egen växande styrka. Tidigare feodala strukturer har luckrats upp, baroner och andra lågadelsmän och kvinnor har i vissa delar av världen tappat såpass mycket reell makt att deras titlar nästan enbart är dekorativa, även riddare som tidigare varit den definitiva militära maktfaktorn har långsamt sett sig själv reducerad till en ceremoniel position och blivit en skugga av sin tidigare styrka. Dessa inskränkningar av adelns tidigare obestridda makt har däremot mest skett på adelklassens lägre sektioner, högadeln har inte bara sin tidigare starka position - förmågan att tillta sig på en begynnande byråkrati av kompetent medelklass istället för de feodala lojalitetsband som tidigare har krävts för att hålla ordning på sina domäner har om något stärkt makten hos samhällets absoluta toppskikt. I många av Aeryns länder har den högre delen av adelsklassen dragit på sig så stora landområden och politiskt inflytande att kungamakten bävar inför en adel som i stort kan agera utan hänsyn till lag och lojalitet till land och krona kan hanteras med en godtycklighet som är få förunnade.
Livsstilsmässigt skiljer adeln dramatiskt åt från varandra, där vissa lever ett relativt spartansk liv i herrgårdar och slott som deras familj inte längre har råd att förvalta med endast en handfull av tjänare och ett sjunkande inflytande mellan andra lever ett liv i lyx och överflöd som få kan föreställa sig, där inget - oavsett om det rör sig om exotiska delikatesser, extravaganta fritidssysslor, respektingivande karriärmöjligheter, dussin- eller hundratals tjänare, stall full av de finaste hästar och välfyllda skattkammare saknas dem.
Om det finns något som förenar adeln i stort, oavsett rikedom och tillgångar, så är det den statusen och privilegiet som kommer med rang. Även om medlemmar av borgarklassen ibland har större materiella tillgångar så åtnjuter adeln en respekt och prestige i samhället som ingen annan kommer i närheten av.
Kanske kommer det inte som en överraskning att adelns många särskilda privilegium skapar en växande frustration i samhället - drottningar och kungar har aktivt börjat ta steg för att begränsa högadelns makt och de lägre klasserna befinner sig inte längre (med vissa undantag) i total underkuvning under sina tidigare herrar. Visa adelsmän och kvinnor har börjat nedtona sin egen makt för att inte drabbas av en stigande vrede från de som allt mindre har kommit att tolerera överhöghet enbart baserat på arvsrätt.