Det Fagra Landet

På andra sidan det väldiga Storhavet ligger en enorm kontinent vars fulla storlek hittills inte är känd utöver den östliga kustlinjen som Reavariens folk nyligen börjat kolonisera. De som skådat kontinenten berättar om underbart vackra skogar, solsmekta stäpper, trollbindande bergskedjor, rena vattendrag med kallt och friskt vatten, nordliga glaciärer av skrämmande skönhet och en oändlig vildmark orörd av civilisation - detta har gjort att kontinenten i folkmun vanligtvis kallas för “Det Fagra Landet”.
Det Fagra Landets existens är egentligen ingen nyhet. Det Draconiska Riket, som haft en betydligt kortare havsväg till Det Fagra Landet än någon annan, har länga haft tillgång till kontinentens sydöstliga delar och efter imperiet delades i två har Västdraconiens huvudstad Iconum Draconis varit belägen där. Sedan Västdraconiens fall till mörkret har kontinenten däremot varit låst för alla.
För Reavariens människonationer, som inte haft samma vetskap om kontinenten, var upptäckandet av en sjöväg till Det Fagra Landet som en upptäckt av en ny värld och under de hundrafemtio år som kontinenten varit känd har många av Reavariens västliga nationer arbetat hårt för att kolonisera dess områden. Kolonier som Nya Dahl, Den Fria Kusten och Novo-Vladka har börjat bli stora bostadscentrum för nybyggare.
Så långt som kolonisatörerna vet är Det Fagra Landet obebott av civiliserat liv och anses fritt för upptäcktsresande och nybyggare att kalla sitt eget. Men de senaste åren har rykten om mystiska älvvarelser från de så kallade Sommar- och Vinterhoven blivit allt vanligare - enligt dessa rykten ser de två hoven, som båda är mycket mäktiga, inte med blida ögon på nybyggarna och deras allt större landanspråk. Den senaste tiden har märkliga försvinnanden, inte bara av enskilda individer utan ibland av hela bosättningar, gjort att dessa rykten inte längre går ignorera som vidskeplighet.