Grande Famiglias
År 257 (5:e T.), efter närmare tre decennier av katastrofalt styre under Kung Lorenzo II (mer känd som Lorenzo den vansinnige) fick folket i Veutrisien slutligen nog. Efter ett massivt och blodigt folkligt uppror där slutstriden stod utanför huvudstaden Viterre störtades Lorenzo och kastades i sina egna fängelsehålor (där han senare mötte sitt slut). Detta blev slutet för det Veutrisiska kungariket då den galna kungens regim hade gjort idén på att utse en ny monark minst sagt opopulär. Istället frakterade det tidigare riket och en period som normalt nämns som "Anarkin" inleddes. Oviljan att placera någon form av makt i händerna på någon man eller kvinna i kombination med en total avcentralisering av det tidigare kungariket ledde till laglöshet - banditer och rövarband härjade längst landsbygden och vägarna var mycket osäkra att resa längst. Inte ens städerna var säkra under anarkin och inte sällan rånades eller mördades folk mitt på ljusa dagen.
Utan fungerande rättsväsen eller organiserade ordningsstyrkor fylldes städerna av gäng som kämpade om herravälde. Den lilla säkerhet som fanns stod individer själva för. Detta innebar att de som hade pengar och makt - rester av adeln som inte mist livet under upproret och rika handelsfamiljer med välfyllda kistor kom att skipa sin egen rättvisa - en rättvisa som inte sträckte sig tillräckligt långt för att skydda gemene man utan endast rörde den egna familjen. Den som hotade en familjemedlem - eller någon som stod under dessa familjers beskydd straffades snabbt och brutalt och den som tillhörde någon av dessa mäktiga familjer, Grande Famiglias, kunde vara relativt säker på att inte antastas då hotet om våldsam vedergällning för de som skadat någon som gick under en Grande Famiglias beskydd avskräckte alla utom de dummaste av banditer.
Anarkin kom och gick och handelsrepubliker centrerade runt de stora städerna på den Veutrisiska halvön växte fram och i takt med att dessa formade återvände lag och ordning sakta men säkert till vad som kom att bli De Fria Städerna. Men de storfamiljer som blivit en definitiv maktfaktor i det veutrisiska samhället kom att överleva, anpassa sig och växa sig ännu rikare på republikerna. Än i modern tid är Grande Famiglias en stor spelare i veutrisisk politik och även om deras huvudsyfte inte längre är att skipa sin egen rättvisa så är det få som skulle drömma om att korsa någon av städernas mäktiga familjer.
Det finns ingen tydlig definition för vad som gör en Grande Famiglias, men ett talesätt runt de Fria Städerna säger att om du behöver fråga om en familj är en Grande Famiglia så är den inte det. Normalt räknas de familjer som har en kombination av stor rikedom, politiskt inflytande, högt anseende och landegendomar. Men endast dessa kvalitéer utmärker inte en familj som stor, en riktig Grande Famiglia sköter även sina egna angelägenheter, svarar sällan för auktoritet annan än sin egen och styrs med järnhand av ett familjeöverhuvud.
Ledaren av en Grand Famiglia är familjens patriark eller matriark, ofta den äldsta aktiva medlemmen av familjens huvudgren (eller en favorit utsedd av en allt för åldrad patriark eller matriark att styra över familjen tills denne avlidit och en ny ledare kan utses). Familjens överhuvud styr och ställer i alla aspekter av familjemedlemmarnas liv, från val av karriärer till vilka allierade familjemedlemmen ska beblanda sig med till giftemål och affärsangelägenheter. Detta sker ofta i form av rekommendationer och råd, husets ledare är ofta så respekterad att det skulle vara orimligt för en medlem att öppet gå emot överhuvudets ord och flertalet övertramp kan leda till uteslutning av den rebelliske familjemedlemmen. Inom familjen är extern rang av mycket lite betydelse och alla familjemedlemmar lyder under matriark eller patriark även om de vida överstiger familjeledaren i världslig rang - ett tydligt exempel är familjen Barbero i Pordesti där Diago Barbero är republikens Doux, men fortfarande svarar under sin mor, matriarken Gabriela Barbero.
En Grande Famiglia består ofta flera delar, en huvudgren som har det definitiva inflytandet och flera undergrenar av familjen som behandlas som yngre partners till huvudgrenen. Medlemskap i familjen är inte enbart baserat på blod - det är inte ovanligt att lovande talanger adopteras in i familjen och behandlas som vore den nya medlemmen en del av en av familjens undergrenar.
Även om familjerna i teorin är allierade i sina släktband existerar ofta intensiva rivaliteter mellan de olika familjemedlemmarna. Politiska rivaliteter, ränker, dueller och ständiga försök att utmanövrera varandra hör till vardagen - och även mer radikala maktverktyg som utpressning, konspirationer och lönnmord existerar bakom den enade fasaden av de flesta Grande Famiglias. Sådana rivaliteter måste däremot ske i de fördolda, öppna konflikter riskerar att få familjens matriark eller patriark att verka svag vilken i sin tur sänker husets anseende, affärer som inte kan skötas diskret tenderas därför att med hård hand hanteras av familjens överhuvud.
Det är mer regel än undantag att de många Grande Famiglias som existerar runt De Fria Städerna är politiska maktspelare i sina respektive republiker - en familj som inte kan bevara en naturlig plats av inflytande i sin stad (och helst över hela den Veutrisiska halvön) förtjänar knappast att betraktas som stor. Och det är sällan som en stads politiska arena inte domineras av medlemmar från de olika familjerna. För en Grande Famiglia är däremot prestationerna av den enskilda individen - oavsett hur stora, av mild betydelse. Det är familjens prestige och anseende i stort som värnas om. En framstående medlem som Doge eller Borgmästare, framförallt en populär sådan, är naturligtvis bra. Men varje familjemedlems handlingar räknas in i det självuppfattade anseendet - såväl framgångar som vanheder och en Grande Famiglias betraktas både genom sina mest lysande söner och döttrar och sina svartaste får.
Comments