De Fria Städerna

Sedan lång tid tillbaka är republikanism en stark politisk kraft längst den Reavariska västkusten och många stadsstater värnar hårt om sin frihet och motsätter sig aggressivt allt som har med kungamakt och imperialism att göra. “De Fria Städerna” är en lös allians av sådana stadsstater runt den Veutrisiska halvön, där ingen republik ensam är tillräckligt stark för att försvara sig mot fiender som Draconiska Riket eller Kaniska Federationen. Sjöfart, konst, vetenskap, alkemi ) och handel men också politiska ränker värderas tungt här. Städernas invånare är stolta, stundvis charmiga om än något snabba till vrede - dueller är en vanlig företeelse på städernas gator.

Ett merkantilt förbund

Torrenia, Santaro, Verocelio, Bandaros, Pordesti, Castercia,  Viterre,  och kanske viktigast - Teyfugo, är de åtta handelsrepublikerna som tillsammans uppgör De Fria Städernas förbund. Varje stad har sitt eget styre och även om de delar en gemensam kultur är samarbetet långt från friktionslöst. Många av städernas handelsprinsar, duxar och styrande råd avskyr varandra - men de vet att vid samma stund som de hade vänt sina värjor mot varandra hade deras nordliga granne, Den Kaniska Federationen, genast tagit tillfället i akt och försökt lägga regionens förmögna städer under sig.
Ömsesidig rivalitet till trots så är De Fria Städerna en fristad för tänkare, konstnärer, pjäsförfattare, arkitekter och uppfinnare. Städernas herrar och Grande Famiglias, förmögna på handel och det begynnande bankväsende som vuxit fram på halvön, är snabba med att sponsra lovande talanger inom många olika fält då de hoppas på att öka sin egen prestige och överglänsa sina rivaler - ett så kallat Patronage, vilket gjort städerna till en språngbräda för vetenskaplig och artistisk utveckling.
Då storskalig handel vanligast sker till havs har städerna välutvecklade hamnområden, kompetenta sjömän och Reavariens mäktigaste flotta. De Fria Städerna var snabba med att kolonisera det nyupptäckta Fagra Landet och många städer äger stora områden råd. Utöver kolonialiseradet är städerna hem till organisationer som Sökarnas gille som är dedikerade till att upptäcka och kartlägga världens många outforskade områden.
Människor är De Fria Städernas vanligaste invånare, men Stjärnalv, halvalver och goblins är också en vanlig syn på dess gator - de senare har tagits emot med öppna armar i takt som alkemi har blivit en allt viktigare disciplin i De Fria Städerna och goblins har visat sig ha en naturlig fallenhet för ämnet.

Historia

Efter de kaniska överherrarna som placerats att styra över den Veutrisiska halvön i samband med Kung Bastien av Illstals erövringskrig jagats bort, kort efter kungens död i slutet av den fjärde tidsåldern bildades det Veutrisiska kungariket som styrdes från huvudstaden Viterre. Kungariket var till en början framgångsrikt och växte sig starkt på de bördiga fält och rika städer som är synonymt med Veutrisien - men ökad rikedom och centraliserad makt gjorde rikets kungar dekadenta och tyranniska vilket gjorde att missnöjet bland befolkningen pyrde. Det hela kulminerade i ett uppror efter många år av vanskötsel under Kung Lorenzo II (mer känd som Lorenzo den vansinnige) och efter ett blodigt uppror störtades kungamakten år 257 (5:e T.). Oviljan att införa någon form av ny monark eller styre ledde till en laglös period känd som "Anarkin" där banditer och rövade härjade fritt genom det forna kungariket och den lilla ordningen som fanns låg i händerna på de Grande Famiglias som hade pengar och inflytande nog att ha råd med sin egen rättvisa.
Ur anarkin växte de handelsrepubliker som senare kom att kännas som De Fria Städerna. Oviljan att förenas under en och samma härskare var fortfarande total, men för att inte slukas av ambitiösa grannar bildades den allians som än i dag binder samman de Fria Städerna och Den Fria Senaten som beslutar om alliansen angelägenheter.
Trotts avskaffandet av monarkin och införandet av fria republiker har inte den tidigare adelsstrukturen helt städats bort, vilket lämnar spår i de existerande veutrisiska samhällsklasser som segmenterar städernas befolkning än i dessa dagar.

Diplomati

Det är lätt att tänka på de Fria Städerna som en enad nation, vilket städerna själva försöker ge sken av när de har med utomstående att göra. Med grannar som det allt mer aggressiva Veneza till söder, sultanen av Ur-Iltum en värdefull handelspartner som dock börjat se med giriga ögon mot de veutrisiska städerna och dess rikedomar och den Kaniska Federationen till norr vars furstar, när det inte är upptagna med att hugga huvudet av varandra inte gör någon hemlighet av att de ser den Veutrisiska Halvön som en de jure del av sitt imperium kan alla tecken på interna konflikter leda till katastrofala följder. I själva verket är republikerna låsta i ständiga ränker mot varandra och kan ses som en djupt dysfunktionell familj som inte skyr några medel när det kommer till att utmanövrera varandra - men som förenas när yttre hot knackar på dörren.
De Fria Städerna är en definitiv maktspelare, både i Reavarien och Det Fagra Landet, men republikernas styrka ligger inte i militära medel - åtminstone inte när det gäller landbaserade arméer (städerna förfogar däremot över Reavariens mäktigaste flotta), utan i diplomati, kultur, vetenskap och handel - eller mindre konventionella verktyg som de ökända Santaros Tistlar.

Huvudstad: Teyfugo
Statsskick: Handelsrepublik
Statschef: Doge Alejandro Castrillón (inofficielt)
Styrande organ: Den fria senaten
Invånarantal: 13 000 000
Huvudsakliga folkslag: Människor
Noterbara minioriteter: Stjärnalver, Halvalver, Goblins, Halvlängdsmän
Viktiga gudar: Pasha, Den eviga flamman, Daantje , Ghedona, Kirra, Odheer, Aion, Javeed, Laggivaren

---

Dygder i de fria städerna: List i affärer, personlig prestige, kreativitet, snabbtänkthet, fräckhet, användande av vackert språk, äventyrlighet.
Synder i de fria städerna: Misslyckande, vulgäritet, brutalitet, tröghet, överdriven respekt för regler.