Sjörövare, pirater och plundrare

Även under de mest gynnsamma av konditionera är en resa över Storhavet aldrig ett säkert projekt. Hemska stormar, oberäkneliga esoteriska fenomen och havsmonster är ett ständigt hot för den som vågar sig ut på öppna vatten. Men det är det mer alldagliga hotet från sjörövare som verkligen får sjöfarare att rusta sig till tänderna när säkra vatten lämnas bakom sig. Kustlinjen längst Det Fagra Landet och de ögrupper som ligger utanför Reavariens kust härjas svårt av pirater, barbarer från Tir ó Sé är en ständig plåga för skepp på väg från eller till Tefugo och Dahl och även det Theodosiska Havet, som separerar Reavarien och Neapaxanaxxar, börjar bli farligt att segla över.
Pirater har inte alltid varit det hotet det är idag. När den femte tidsåldern såg sin gryning och det Draconiska Riket fortfarande var på höjden av sin makt patrullerades imperiets sjövägar ihärdigt och den som sökte sig till att plundra skepp levde ett kort och farligt liv - som ofta slutade med huvudet spetsat på en draconisk lans, eller en skoningslös drunkningsdöd efter skeppet som huserade sjörövare bränts till grunden. Idag är det splittrade Draconiska Riket en falnande skugga av sin forna makt och de länder som har tagit över herraväldet över haven saknar möjligheten eller viljan att utföra samma arbete. Därför har även de obetydligaste av handelsskepp som reser över havet en tung beväpning och skepp som fraktar dyrbart material, som Älvalm, reser ofta i en stor flotta och med väpnad eskort för att den dyrbara lasten inte ska gå förlorad. Skeppens tunga beväpning är ett tvåeggat svärd, för det är inte helt ovanligt att en missnöjd besättning begår myteri, tar över sitt skepp och hissar svart flagg - vilket i sin tur gör att många sjörövarskepp är minst lika tungt beväpnade som de fartyg de söker att plundra.
Långt ifrån alla pirater är tidigare myterister däremot. Krig är vanligt förekommande i Reavarien och i orostider utfärdas ofta kaparbrev till sjöfarare, vilket ger skeppets kapten rätt att plundra sin nations fiender och behålla deras last för sig själv. Det är inte sällan som en sådan kapare väljer att fortsätta att leva piratens liv även efter fredsavtal undertecknats.

De flesta sjörövare har ett nattsvart rykte som blodtörstiga plundrare - men det finns även kaptener och besättningar som hyllas som folkhjältar vars legender fritt sprids i ölstugor och på värdshus. Löftet om plundrat guld och frihet från regler är en romantisk tanke för många, och även om de hårda straffet för att segla under sjörövarflagg avskräcker vissa är det fler som känner sig lockade av piratens liv.