Session 70 - Början till slutet
General Summary
Makkapiew stiger fram mellan varelsen som ryggar tillbaka av Shads plötsliga framstormning och blockerar Shads framfart. Lite förvirrad stannar Shad upp och tittar mellan Makkapitew och den märkliga varelsen inte riktigt säker på vad han skall tro. Makkapitew försöker prata med henne och även om hon pratar otroligt tyst, tyst nog för att enbart hans vargöron kan höra uppfattar han hennes namn som Lady Sonata av Obsidan Tronen. De skall just till att försöka prata med den när Aaron plötsligt ramlar till marken skrikandes. Resten av flocken stormar fram och försöker se vad som egentligen händer men inget de gör verkar hjälpa och inte heller verkar det finnas något direkt påtaligt som orsakar smärtan i sig. Minuterna passerar långsamt och sakta börjar Aaron återfå kontrollen över sig själv. Tyst mumlar han bara att Fenris är död. Även om Aaron kan röra sig igen och inte verkar ha ont längre är han passiv och frånvarande. Enda som flocken får ut från honom är just frasen att Fenris är död. Makkapitew lägger handen på honom och tyst bekräftar vad Aaron säger. På något vis has Fenris dött och med det har Aaron förlorat sin koppling till honom och blivit stamlös. Av chocken från Aaron föll även Ugglis medvetslös och när de hittar henne få finner de att hon nästan förlorat all sin essence. Med gemensamma krafter börjar de som kan ge henne från dem själva och hon återfår sakta medvetandet igen.
Då varelsen de mött försvunnit under det hela så fortsätter flocken i den riktning de tagit ut. Tempot är mycket lägre nu och de helt enkelt bara går och går genom den stora skogen. De vilar och äter, fortsätter gå och i denna rytmen tapper de all känsla för tid då solen fortsätter att stråla på himlen. Så till slut tar skogen slut och de ser ut över en dal i vilken mitt i dalen så står ett stort slott som sträcker sina spiror mot skyn som kastar ett kraftigt ljus som mindre solar. På den högsta av spirorna kan de ana vad som ser ut som ett portvalv i sten.
När de står där och tittar dyker plötsligt Lady Sonata dyker upp igen och rör sig tyst genom dem utan att de märker det. Hon sätter sin hand på hans axel där hennes långa klor nästan ömt bara rör hans hud - och med ens börjar Shad komma ihåg saker. Igenkänning lyser genom hans ögon och han har en svag aning om vem denna varelse är, en spindel han såg i sin barndom. Hon ler tillbaka med vassa tänder och nickar, hon vet vem han är. Shad kommer ihåg en gammal stuga, en man och en kvinna. Men det är ungefär allt. Aaron som fram till nu stått och tittat på går sakta fram och luktar på henne och direkt när hans instinkter berättar för honom vad hon är ser han i det närmaste chockad ut.
Comments