Evelien Van Der Stroom

Evelien Van Der Stroom var en adelsdam tillhörandes den Väst-Brügenska ätten Van Der Stroom och dotter till Hein Van Der Stroom. Evenlien hade en god uppväxt i Richeldorp och var uppskattad av alla. På grund av hennes stora skönhet ansåg ättens överhuvud, Albert Van Der Stroom, att hon skulle bli ett mycket gott gifte som hade kunnat säkra en politisk allians. Evelien förälskade sig däremot i en kringvandrande spelman, Issaac Keurst, och inledde en romans med honom till hennes ätt stora missnöje. Eveliens far försökte fördriva Issaac från byn men han vägrade och misshandlades så vårt av Heins vaktare att denne avled. Förkrossad flydde Evelien från byn, men olycka drabbade henne än en gång och hon omkom i ett skeppsbrott. Sorgen hon känt vid sin död var tillräckligt för att få hennes ande att hålla sig kvar i Aeryn som ett spöke, fast på havets botten. Som åren gick blev hennes ande allt mäktigare och utan att själv vara medveten om faktumet hade hennes närvaro en allt mer negativ effekt på Richeldorp vilket många år senare sakta men säkert började suga ut livet ur allt som befann sig i närheten. Hennes ande besegrades slutligen år 487 (5:e T.) av De Vita Mynten vilket skänkte henne evig vila.

Tidiga år

Född år 419 i byn Richeldorp. Evelien växte upp till att bli en mycket vacker, välbeläst och klipsk ung kvinna med ett skratt aldrig långt från hennes rosenröda läppar - hon var högt älskad av alla och det viskades halvt på skämt, halvt på allvar att hon hade änglablod flytandes i sina ådror. Hon var det enda barnet till byns förmyndare Hein Van Der Stroom och brorsdotter till baron Albert Van Der Stroom, överhuvudet av en kanisk lågadelsätt vars fattiga marker och glesbefolkade byar skänkte föga prestige och ständigt gjorde att ätten såg sig om efter sätt att förbättra sin situation. I takt som Evelien nådde vuxen ålder stod det klart för familjen att hon hade blivit ett exeptionellt gott gifte som hade kunnat länka ihop ätten med någon av regionens mäktiga stormannahus.

Romans med Issaac Keurst

Evelien däremot hade inte alls något intresse av att ingå i ett politiskt gifte, hennes hjärta var redan lovat till en kringvandrande ung trubadur vid namn Issaac Keurst vars vackra röst och klarblåa ögon imponerande på många, men som knappt ägde tre kopparmynt till sitt namn. Äkta kärlek hade däremot blommat mellan de unga två och en månklar höstnatt, Evelien från hennes balkong och Issaac från trädgården nedanför, lovade de varandra evig trohet.
När Hein Van Der Stroom fick reda på detta blev han fullkomligt rasande. Evelien skulle giftas bort för att säkra familjens framtid, inte springa iväg för att se världen med en utfattig bard. Då det stod klart för honom att alla hans planer var på väg att glida ur hans händer beordrade han i vredesmod sina knektar att fängsla den unge Issaac med och prygla honom tills han lovade att lämna Heins dotter ifred.  Trotts hårda slag och sparkar vägrade trubaduren att överge Evelien och pryglandet övergick till svår misshandel. När det slutligen gick upp för knektarna att det hela gått över styr och Issaac låg döende skickades det efter en helare, men barden var död innan denne han anlända.

Flykt och död

Eveliens hjärta brast när nyheterna nådde henne och i sorg och rädsla flydde hon genast ombord på första bästa skepp med riktning mot kolonierna för att aldrig återvända. Men även här tycktes ödet vara ute efter henne och knappt hade skeppet lämnat hamnen förrän en hård storm krossade fartyget mot en av de förrädiska klipporna och Evelien - tillsammans med nästan alla ur besättningen, gick drunkningsdöden till mötes i det kalla mörka havsvattnet.

Osalig ande

Men detta var inte slutet. Sorgen, vreden och rädslan Evelien Van Der Stroom kände vid stunden då hon dog  var tillräckligt för att binda hennes ande kvar till de saltstänkta klipporna och det söndertrasade skeppet. I många år var hennes spöke inte mer än en svag klagosång som hördes under stilla kalla nätter. Men som decennierna gick växte hennes ande sig stark och hennes hjärta mörkt. Spöklika manifestationer, ogenomtränglig dimma som lurade skepp i fördärvet och drunknade sjömän som väckts till liv på havets botten var alla följder av dessa krafter - som hon själv knappt hade någon kontroll över. Vid 487 (5:e T.) hade hon nästan helt tappat minnet och mindes inte vem hon eller ens Issac en gång varit - det enda hon hade kvar var ett brinnande hat mot ätten Van Der Stroom och när hon konfronterades av äventyrsgruppen De Vita Mynten krävde hon hamndirektören Van Der Strooms död för det lidande han orsakat henne (att hennes far Hein inte längre var hamndirektör och att den nuvarande direktören Hubert Van Der Stroom var helt oskyldig var något hon inte var kapabel att förstå). De Vita Mynten valde att istället försöka fördriva hennes ande och samlade på sig information och minnen från Eveliens liv vilket, när det presenterades för spöket, försvagade hennes ande såpass mycket att hon kunde besegras. Med Eveliens själ lagd att vila började Richeldorp genast återhämta sig.

Folkslag: Människa, Spöke
Ättetillhörighet: Huset Van Der Stroom
Född: Jägarens tecken, 419 (5:e T.)
Död: Jungfruns tecken, 438 (5:e T.), slutligen skänkt vila Frammanarens tecken 487 (5:e T)

En lockett som gavs till Issaac Keurst och innehöll ett löfte om evig kärlek från Evelien.