Nerristara

Neristara Valoris var den havsalviska ledaren av Schaaldiersällskapet och den som bildade den mörka kulten. Där hon hade lurat större delen av sina följare att kultens aktiviteter vördade Jhorvas, Det uråldriga havets gud var hennes sanna lojalitet till den mystiska Rösten från Djupet. Hon dödades i strid med De Vita Mynten när de stormade kultens operationer på Steirnö.

Tidiga år

Nästan ingenting är känt om Nerristaras bakgrund och hur hon kom i kontakt med den mörka Rösten från Djupet. Hennes tjänst till varelsen, baserat på dess oroväckande kopplingar till De Gamla Gudarna, bör däremot betraktas som ett enormt förräderi mot hennes folk, som spenderade större delen av sin existens med att bekämpa sådana varelser. Under Exorcistens tecken år 487 (5:e T) upptäckte Den Gyllene Hydrans Huvuden en referens till en Nerristara som den sista överprästinnan i ett tempel, strax utanför staden Lürd, dedikerat till den havsalviska gudinnan för goda vindar - men det är oklart om det är samma Nerristara eller om det endast är någon som delade namn med kultledaren.

Ledare för Schaaldiersällskapet

Under Jungfruns tecken 486 (5:e T.) anlände hon till Kust Verraden. Lockad av rykten om skepp som mystiskt tappat sin kurs och slagits till spillror mot kustens klippor och om de oförklarliga fenomen som utspelat sig runt omkring byn Richeldorp reste hon dit, hysandes ett allt starkare hopp om att roten till dessa märkliga händelser också var källan till den mästare hon tjänade. Hon hittade inte bara tecken på en stor kraft under havets yta, utan också en stor skara med villiga följare som mer än gärna tolkade hennes predikningar om Rösten från Djupet som deras egna övergivna Jhorvas, Det uråldriga havets gud, som de nu menade vaknat och sökte hämnd på de som övergivit honom. Neristara såg en stor möjlighet att spela upp detta missförstånd för att enkelt knyta nya följare runt kusten till sig, och Schaaldiersällskapet var snart ett faktum.
I takt som kulten växte och dess medlemmar blev allt mer fanatiska i sitt dyrkande av "Jhorvas" började Nerristara introducera människooffer i kultens ritualer, något hon själv menade skulle agera för att ge hennes "Gud" kraft nog att vakna ur sin slummer. För att agera ostört och samla sina krafter behövde Nerristara en bas för sina operationer och valet föll på den närliggande Steirnö där fyrtornent Steirntornet och framförallt de grottsystem som löpte under ön kom att bli deras högkvarter.
Under Frammanarens tecken år 487 (5:e T.) hade Nerristara börjat tvivla på att den kraft som låg begrav utanför Richeldorp faktiskt var Rösten från Djupet, men hon fick aldrig chans att undersöka detta närmare då kultens mordiska aktiviteter hade lockat till sig uppmärksamheten från De Vita Mynten som under en heroisk räd av ön satte stopp för kultens aktiviteter och dödade Nerristara. Endast ett fåtal sekunder efter hennes död hördes däremot en dundrande röst som kommenterade att alvens tjänst inte var avslutad, och hennes kropp började våldsamt mutera tills den hade transformerat till en vedervärdig abomination beståendes helt av tentakler och gapande munnar som återigen anföll äventyrarna innan den till slut kunde besegras.

Den falska profeten

Det visade sig senare att Nerristara i sjävla verket var den mytomspunna falska profeten som havsalvernas divinatörer länge förutspått och fruktat vars mörka öde var att påbörja den process som skulle föra de Gamla Gudarna åter till Aeryn. Hennes väckande av Rösten från Djupet genom den dyrkan och offer som genomfördes av Schaaldiersällskapet visade sig vara tillräckligt för att de memtaforiska kedjor som fängslade den mörka varelsen. Trots Nerristaras död i händerna på De Vita Mynten hade varelsen vuxit sig stark nog för att agera på egen hand och havsalvens död gjorde intet för att stoppa dennes starkt växande kraft.

Neristara Valoris †
Folkslag: Havsalv
Född: Okänt
Död: Frammanarens tecken 487 (5:e T.)
Yrke: Kultledare, prästinna
Organisation: Schaaldiersällskapet
Kända allierade: Rösten från Djupet
Kända fiender: De Vita Mynten