Den Fagra Kusten

Även om Det Fagra Landet till stor del kartlagts i tidigare tidsåldrar av utforskare från det Draconiska Riket (och av allt att döma stämmer de kartor som gått införskaffa därifrån relativt väl) är mänskliga kolonisatörer i huvudsak bekanta med en tunn landremsa längst kontinentens östra kust. Detta område kallas normalt för "Den Fagra Kusten" och är en landremsa som sträcker sig nästan 500 mil från den nordligaste spetsen av Novo-Vladka i norr till där de fördömda länder som ingår i Väst-Draconiens domäner tar sin början. Den Fagra Kusten är hem till de kolonier som tillhör de olika Reavariska rikena där Veneza, De Fria Städerna, Den Kaniska Federationen och Dagovod hör till de största kolonialmakterna.
Den väldiga storleken på Det Fagra Landet är väl känt bland de makter som koloniserar dess stränder, men ändå är bebyggelse ovanligt bara några mil innåt fastlandet. Anledningarna till detta är många - infrastrukturen i kolonierna är nästan ickeexisterande och i den mån organiserad logistik överhuvudtaget existerar är den centrerad till de hamnstäder som vuxit fram längst kusten. Men kanske mer betydande än så är de mystiska faror som tycks existera längre inåt land. Expeditioner som gett sig av för att utforska kontinenten kommer sällan tillbaka och de få som gör det befinner sig ofta i ett uppskrämt eller maniskt tillstånd där det är svårt att få korrekta underrättelser om vad inträffat. Detta har gett upphov till både en ovilja och en oförmåga att ta sig långt in i landet även om konkurrensens om plats börjar bli hård bland de rivaliserande kolonisatörerna - något som gett upphov till konstanta konflikter där kolonier ofta byter hand mellan olika ägare.
En av få undantag till motviljan att ta sig djupare in i Det Fagra Landet är de gånger värdefulla naturtillgångar, som det dyrbara träslaget älvalm, påträffats. I dessa fall blir nybyggarnas säkerhet sällan det huvudsakliga brydderiet och kontinentens okända faror tycks inte längre lika hotfull när stor rikedom finns att vinna.
Trotts att kolonialiseringen av Det Fagra Landet pågått i strax över ett sekel är befolkningsmängden i de Reavariska kolonierna låg och de städer som finns längst Den Fagra Kusten är i storlek helt överskuggad av sina Reavariska motsvarigheter. Det är sällan som städerna längst kustlinjen har en permanent bosättning på över 5000 invånare och även koloniernas huvudstäder som Nya Dhal eller Baróna når knappt upp till en befolkningsmängd på 10 000.

Betydande kolonier

Nya Veutrisien
De Federala Kolonierna
Sebasteia
Novo-Vladka