Ektar, krigets och lojalitetens gud

Ektar är en av de viktigaste gudarna i den Kaniska Federationen och är högt uppskattat i området bland de krigiska folket runt den Kaniska viken. Men dyrkan av Kriget och Lojalitetens gud är inte begränsad till de bördiga kaniska fälten - genom framgångsrika krigståg och handelsvägar har tron på guden spridits både åt söder och öster, och i de kaniska kolonierna på andra sidan Storhavet är även där tron på krigsguden stark. Bland krigsgudar är Ektar något unik då han inte glorifierar personlig stridskonst eller ostrukturerade blodiga räder - han älskar disciplin, lojalitet, träning och organisation mer än strid och dödande. Han älskar soldaten för deras känsla för plikt än deras styrka och föredrar den som inte bryter sin formation för att vinna personlig ära utan håller linjen för arméns bästa och vredgas över den som sviker sina vapenbröder och systrar.
Det exakta ursprunget av Ektar är okänt, men det har spekulerats tron på guden växte fram bland de krigiska stammarna runt den kaniska viken i mitten av den fjärde tidsåldern. Ektar lär varit en av många kaniska gudar som dyrkades av stammarna och hade likt de flesta av dessa (idag är Ektar, Edis, Läkandets gud och argumenterbart Jhorvas, Det uråldriga havets gud de enda kaniska gudar som dyrkas i någon större kapacitet) glömts bort och ersatts i takt som länderna lämnade sitt barbariska ursprung bakom sig, om det inte vore för Ektars mest älskade utvalda kämpe Kung Bastien av Illstal som spred tron på Ektar under sina legendariska erövringståg. Bastien lät konstruera strålande monument till Ektar i de områden som erövrades under hans kampanjer vilket gav guden av krig och lojalitet en något otippad plats som en av de starkaste gudarna i Reavarien - en status som han åtnjuter även i modern tid.
I mytologi är Ektar herren av örnar, väktaren på bron och den obrytbara linjen. Han bär en gyllene mask för att inte visa sina fiender vad han tänker och känner och har svärdet Stramm i sin hand. Ektar är inte den fysiskt starkaste av gudar men väger upp för det med oklanderig soldatanda och är den främsta av befälhavare. Enligt gamla berättelser föddes Ektar och hans tvillingbror Edis, Läkandets gud när deras far Ekkirih klövs itu i tvekamp med en dödlig fiende (identiteten på denna fiende varierar, där vissa menar att det var jättarnas konung Maorolf som dräpte guden, andra att Ekkirih ska ha utmanat döden själv på envig över en älskad följares själ och ytterligare andra nämner den kaniska guden Uote om vilken allt utom namnet är bortglömt), de två delarna av den fallna Ekkirih fick varsitt eget liv men blev som resultat av deras ovanliga födsel varandras totala motsattser och från första gången de såg varandra rådde fiendeskap mellan bröderna. Edis kom att viga sitt liv för att ogöra den skada han ansåg att hans bror orsakade mellan Ektar såg allt han föraktade - ovilja att gå i krig, tjänande av vem som helst utan lojalitetsband och främjande av fred utan att något mål nåts och svor att fördriva sin bror.

Religiös dogma

Då Ektar själv förespråkar struktur och organisation tenderar de religiösa organisationer som dyrkar guden att själva ha en tydlig struktur och hierarki, definitiva regler, utsedda platser för dyrkan (vilket tenderar att vara fasta kyrkor och tempel, men ingen plats för bön ger Ektar större tillfredsställelse än en temporär böneplats i ett härläger). En god Ektarföljare förväntas att då och då donera pengar till sitt tempel vilka sällan vilar i templens kistor särskilt länge - Ektars kyrkor agerar i fredstider för att hålla den lokala befolkning organiserad till en milis kapabel att försvara sin by eller stad vid behov och i händelse av krig sluter prästerskapet med stor entusiasm upp bakom den styrande makten.
De flesta av Ektars kyrkoorganisationer anammar långsvärdet som religiös symbol, men andra symboler existerar. Örnen är synonym med krigsguden och togs som emblem bland annat av Kung Bastien av Illstal (vilket även kom att bli symbolen för den Kaniska Federationen)
Bland Ektars följare lyfts egenskaper som disciplin, lojalitet, förmåga att agera i grupp, organisation, struktur, militär träning och strategiskt tänkande som dygder. En vanlig syn bland Ektars följare är att varje person har sin roll att fylla - en soldat har sin plats och visar sitt befäl lydnad och respekt och befälet i sin tur förvaltar respekten genom att hålla ihop enhetens disciplin, skola sig strategiskt och inte offra sina soldater i onödan. Denna syn på tydlig organisation, flit och lydnad genomsyrar även den del av Ektars följare som inte lever ett militärt liv (även om dessa ickestridande dyrkare aktivt uppmuntras att hålla sig i god träning och form för att kunna agera som milis vid behov - något som bara bitvis följs bland gudens följeslagare).
Bland de egenskaper som anses som stora synder bland Ektars följeslagare är illojalitet, förräderi och feghet (speciellt feghet i form av att bryta linjen och fly utan order om reträtt under ett slag) de värsta. Men även lättja, personlig stolthet, övertro på sina individuella egenskaper oönskvärda personlighetsdrag som aktivt måste tränas bort.
Den som lever ett liv svuren till Ektar och inte sviker sitt löfte (få gudar vredgas så mycket av att någon överger denne för en annan gud) samt lever upp till de ideal som Ektar förespråkar kan förvänta sig en plats i Ektars armé efter sin död - och leva ett efterliv på ständig ärorik kampanj under den främsta av härförare.

Ektars heliga kyrka

Den Kaniska Federationen är inte den enda platsen i Aeryn där krigsguden Ektar hålls i hög vördnad - men få platser har en sådan speciell relation till soldaterna och lojalitetens gud som furstendömena runt den Kaniska viken. Det sägs att federationens grundare, Kung Bastien av Illstal, var personligt utvald av Ektar för att förena alla människoriken under sin fana. Ektars betydelse för federationens skapande har gett hans heliga kyrka en enorm särställning i landet och tempel till den krigiska guden är vanliga över hela riket. Kyrkans inflytande är mycket stort och religionen är välorganiserad med många medlemmar och desto fler dyrkare. Mer än någon annan religion har tron på Ektar format kulturen och värderingarna som råder i  den Kaniska Federationen. Det är inte helt ovanligt att medlemmar av Ektars heliga kyrka i federationen tillhör en sekt som kallar sig själva Sankt Bastiens Brödraskap, en grupp förutom Ektar dyrkar Bastien av Illstal som ett helgon och försöker uppmana federationens arvtagare att fortsätta kungens heliga uppdrag. Brödraskapet menar att en dag när federationen är i stor fara kommer Kung Bastien återvända för att ena det splittrade Kanien.

Heliga dagar och riter

Den som svär sig till Ektar gör det genom en ed av lojalitet. Detta kan göras när som helst i en dyrkares liv, men görs normalt i samband med att dyrkaren når vuxen ålder. På platser där tron på Ektar är stark tenderar detta att vara en stor festdag - Edsdagen, som både är ett officiellt välkomnade in i kyrkogemenskapen men också ett markerande och firande över att dyrkaren nu nått myndig ålder. Edsdagen är en högtid som firas med mat och dryck. Gåvor delas även ut och tenderar att vara av krigisk natur - ett vapen eller en sköld som gått i arv ges över till den som välkomnats till tron, eller ett nytt och praktfullt sådant om familjen är förmögen.
Kung Bastiens dag firas den första Dion under Valens tecken varje år - främst i den Kaniska Federationen. Detta ska vara den dagen då Ektar själv uppenbarade sig för sin utvalda följare och gav denne sitt heliga uppdrag. Dagen är en stor fest i federationen och förutom mat och dryck brukar krigiska lekar, ofta med fokus på lag- och gruppprestation snarare än individuell styrka markera firandet.
Svärdsdragandet är ett firande som hålls i samband med att en armé mönstras och rycker ut i krig. Den sista aftonen innan såväl nya rekryter som veteraner lämnar sitt hem hålls ett firande till deras ära. Öl och stora mängder mat kombineras med farväl, lyckönskningar och böner om säker hemkomst. Ofta deltar medlemmar av den lokala kyrkan i detta firande.

Relation till andra gudar

Ektars kamp med sin tvillingbror Edis, Läkandets gud är välkänd och reflekteras även i hur gudens följeslagare behandlar de tillhörande hans bror - Edis dyrkare är inte populära i den Kaniska Federationen (även om de ofta tolereras för den samhällsnytta de ofta bidrar med i form av läkande och huserande av hemlösa) och de drivs ofta bort från platser där dyrkan på Ektar är stark. Dock tenderar detta att ske relativt blodlöst - trotts fiendskapet mellan de två är gudarna fortfarande bröder och Ektar önskar sällan se sin brors följare dräpta.
Jhorvas, Det uråldriga havets gud är en kvarvarande del av den kaniska gudafamiljen och visst släktskap existerar mellan de två samtidigt som gudarnas domäner inte gör intrång på varandras. Dessutom har Ektars följare
Ektar har en god relation med gudar som förespråkar lag och ordning - vilket främst brukar innebära Ghedona, Stjärnorna och rättvisans gudinna och Javeed, Laggivaren. Han hör till de gudar som visar respekt för ämbetet tillhörande Odheer, Själarnas vägvisare och hans följare ställer sig därför negativt till odöda.
Till Ektars största fiender hör Sukanya, Erövrandets gudinna vars blodiga krigsfilosofi är inkompatibel med Ektars egna och Narengawa, Vindarnas moder vars följare slutligen satte stopp för Kung Bastien, Ektars utvalda.

Rollspelstips

En karaktär som har Ektar som sin gud (och är stark i sin tro) kommer troligtvis vara en pålitlig och stabil medlem av sin äventyrsgrupp. En Ektardykrande äventyrare hade förmodligen varit snabb med att vilja diskutera och planera vilken varje medlem av gruppens roll är och förväntat sig att all höll sig till sina roller. I strid hade karaktärens fokus varit på att gruppen ska fungera som enhet snarare än på individuella prestationer och hade förmodligen sett snett på den som agerar kaotiskt eller lämnar sin position (notera att Ektar inte ser något fel på en ordnad reträtt i underläge, men föraktar den som bryter linjen utan order). Den Ektartrogne äventyraren hade förmodligen varit den första i en äventyrsgrupp som hade offrat sig för gruppens bästa - och den första som velat straffa någon som förrådit gruppen.
Den som dyrkar Ektar är ofta väldigt lojal och ser svikande av sitt (eller gruppen de tillhörs) ord eller bytande av sida i en konflikt som mycket allvarligt. Karaktären kommer troligtvis luta åt laglydighet (även om detta inte är en direkt nödvändighet) och försöka att följa ett land eller furstendömes lagar och förordningar - så länge det inte kommer i konflikt med gruppen eller organisationen karaktären tillhörs uttalade syfte eller order.
En Ektardyrkare spenderar relativt lite tid i konventionell bön. Istället är flit, träning och förmågan att utföra sin tilldelade roll religiös ritual för karaktären.
En god följare av Ektar hade troligtvis agerat för att upprätthålla lag och ordning, bevara liv och försvara de som inte kan skydda sig själv mellan en mindre moralisk följare inte hade sett dödande eller förstörande av egendom som ett hinder för att nå sina mål. Ektar själv tenderar att vara relativt obesvärad av sådana moraliska dilemman och ser dödande som ett nödvändigt ont - men inte något att vältra sig i eller sprida utan anledning.
Det är inte otroligt att en karaktär dedikerad till Ektar hade dragit sig mot klasser som Fighter, Paladin och Cleric vars disciplin och förmågor att hjälpa enheten de tillhör är centrala för Ektar.

Alignment: Lawful Neutral
Domain: War
Portfolio: Plikt, Mod, Lojalitet, Krig, Soldater, Militär diciplin.
Religiös utbredning: Regional. Stor följarskara i den Kaniska Federationen men existerar även i andra platser i Reavarien och främre Ningal.

Långsvärdet Stram - emblemet för Ektars heliga kyrka.