Mitra, Dödens drottning

Mitra må vara underjordens väktare, men hon har lite till ingen respekt för den naturliga cirkeln av liv och död. Istället vältrar hon sig i mord och förstörelse och orsakar lidande och ond bråd dåd närhelst hon kan. Hennes hjärta är svart men hon har ändå en stor skara följare då hon ofta lovar makt (inte sällan genom att skicka tillbaka fanatiska dyrkare som har dött som mäktiga odöda varelser). Mitra är den enskilt mäktigaste av alla Aeryns gudar och den som straffar de själar som gått genom livet utan att tillbe någon gud. Hon är modern av alla ormar och när hon önskar göra sin existens påmind skördar hon giftet av Rubati, den gyllene ormen, och med hennes gift skapar pest och död som hon låter sippra in i Aeryn.
Dödens drottning har inte alltid varit en kraft för ondska. Enligt människors myter var hon den äldsta av de tre systrar - tillsammans med Ghedona, Stjärnorna och rättvisans gudinna och Pasha, Den eviga flamman som efter det katastrofala söndrandet gick samman för att leda de dödliga folken under sin mörkaste stund. Länge var denna allians intakt och de tre gudinnorna gjorde mycket för att mildra det lidande som spreds under den Tredje Tidsåldern. Men systrarnas oföreneliga personligheter skapade med tiden allt större friktion i samarbetet som slutligen föll isär. De tre gudinnorna beslöt sig därför att dela upp sina domäner mellan sig och var och en regera självständigt över varsitt rike. Ghedona valde att styra över stjärnhimlen och förvalta över den arcana som flödar där, mellan Pasha drogs mot elden och blev drottning över den eviga flamman. På Mitra föll förmyndarskap över dödens rike och hon krönte sig själv till drottning av underjorden.
Enligt vissa myter var Mitra aldrig intresserad av att ansvarsfullt vägleda avlidna själar till sin slutdestination och började redan vid sin kröning planera att erövra sina systrars riken. Andra berättelser talar om att Dödens drottning under lång tid styrde underjorden med sympati och vishet men att hennes hjärta växte sig svart när hon med avund såg den kärlek som de dödliga folken gav hennes systrar (främst Ghedona som kom att bli det huvudsakliga föremålet för Mitras hat) och där endast fruktan skänktes till den vars lott var att regera över de döda. Oavsett motiv började Dödens drottning missbruka sitt ämbete. Hon missledde själar som egentligen hörde till andra gudar och använde dem för att stärka sin egen makt och förberedde sig för krig mot de andra gudarna. Så stor var Mitras makt att hon hade haft god möjlighet att lyckas om det inte vore för att en av hennes tjänare (det är inte ovanligt att denna tjänare nämns som Odheer, Själarnas vägvisare) varnade Ghedona som i sin tur förenade många av Aeryns gudar mot sin syster. Trotts denna varning utkämpades ett långt och destruktivt krig bland gudar och gudinnor och även om Mitra slutligen besegrades och hennes domäner styckades upp (mest noterbart försvann det heliga uppdraget att vägleda själar till sin slutgiltiga viloplats från hennes ansvar) kunde hon inte i grunden tillintetgöras och det sägs att när hon återigen har samlat på sig tillräckligt med makt kommer hon på nytt höja sina fana i krig för att hämnas de oförrätter hon menar har gjorts mot henne.
Mitra är den kanske farligaste av Aeryns gudar. Hon hatar de dödliga folken och har flera gånger gjort vad hon kunnat för att förgöra dem - inte minst genom att sprida pest och andra sjukdomar i Aeryn. Trotts detta har dödens drottning sin beskärda del av dyrkare, den som visar gudinnan fanatisk dedikation har mycket att vinna då Mitra erbjuder både makt och odödlighet (i form av ett evigt liv som odöd) till den som tjänar henne, men priset är alltid högt och även om Mitra kräver total lojalitet av sina följare är hon inte känd för att betala tillbaka med samma mynt.

Religiös dogma

Trotts sin ondskefulla natur saknas inte dödens drottning sin beskärda del av dyrkare och tempel, både bland de som hon lyckats snärja med löften om makt och evigt liv, men då gudinnan är notoriskt lättstött och mer än gärna skickar sina följare för att sprida död och pest till de som förargat henne är det inte ovanligt att små helgedomar till Mitra syns lite här och även de som inte är fanatiska anhängare till henne riktar ibland offer och bön till underjordens drottning för att inte dra hennes vrede över sig (denna tendens att straffa de som förargar henne gör att få bland de dödliga folken vågar rikta onda ord mot dödens drottning).
Den huvudsakliga orsaken till Mitras stora makt är däremot inte hennes den styrkan hon får av att tillbes i tempel och genom offer, utan genom de själar av dödliga som valt att leva sitt liv utan att tillbe någon gud som enligt urgamla överenskommelser bland gudar tillfaller underjordens drottning. Dessa själar absorberas på sin energi och tvingas tjäna Mitra tills dess att hon tröttnat på själen och slungar ut den för att för evigt flyta runt i den oändliga tomheten som existerar mellan stjärnorna - ett hårt straff, men ett som många gudar menar behövs för att inte de dödliga folken ska vända dem ryggen. För Mitras del är därför någon som väljer att inte följa en gud nästan lika bra som en faktisk följare och inte sällan instrueras de som dyrkar henne att snärja folk att frånsvära sig sin trohet till andra gudar, ofta genom att upplysa de andra gudarnas upplevda hyckleri eller maktmissbruk.
Att dyrka Mitra är ingen lätt affär. Hon ser med avundsjukan av en bedragen älskarinna på de av hennes följare som också hedrar andra gudar och straffar de av sina som hon anser sviktar i sin dedikation. Även uppfattade indignationer som en avbild i ett tempel som inte framställer henne som tillräckligt fager eller ett offer som hon inte anser är stort nog kan dra gudinnans vrede över en intet ont anande präst eller dyrkare.
Mitra är girig när det kommer till offer och gör ingen hemlighet med att blodsoffer är det hon främst föredrar. I mindre civiliserade tider kidnappades och offrades följare av gudinnans hatade syster, Ghedona, helst under så groteska former som möjligt - detta ansågs vara det högsta av offer och de som kunde bidra med ett sådant belönades ofta väl. I de flesta länder är människooffer strikt förbjudet och de hårda straffen för sådana gör offerformen högst opraktisk, därför nöjer sig de som dyrkar Mitra oftast med att offra av sitt eget blod vilket dödens drottning ser som ett tråkigt men acceptabelt substitut.
Mitras prästerskap ser ofta varandra som bittra rivaler när det kommer till deras drottnings gunst och samarbete mellan samfund är ovanliga. Därför existerar inte någon överordnad kyrkoorganisation som förenar olika tempel och grupper med varandra. Istället är Mitras följare löst organiserade i individuella kulter som alla arbetar för att främja gudinnans intressen.
Dödens drottning hör till de gudar i Aeryn som har frekvent kommunikation med sina följare och det är inte ovanligt att hon ger dessa specifika instruktioner och uppdrag. I ett fåtal fall, där dessa utförts i minsta detalj visar Mitra sin favör för den utvalda och sköljer belöningar över personen i fråga. Det sägs att vampirism från början kom till världen som en av Mitras gåvor och vampyrer anses bland dyrkare att vara den ultimata livsformen. Även ormar (speciellt giftiga sådana) anses vara heliga och präster till underjordens härskarinna föder ofta upp sådana och låter dem kräla fritt i hennes tempel.

Heliga dagar och riter

Nekromantikerns tecken är den viktigaste tiden för Mitra och de som följer dödens drottning tenderar att vara särskilt aktiva under detta tecken. Speciellt viktiga är den första Enn i Nekromantikerns tecken då de som följer gudinnan traditionellt förnyar sina löften till Mitra (ofta genom att erkänna en bristande dedikation i sina prestationer under föregående år och lova dyrt och heligt att bättra sig). Detta görs i samband med grandiosa och dekadenta fester där de som samlats söker överträffa varandra i att visa sig vara den mest dedikerade av följeslagare. Det sägs att Mitra själv ibland besöker festerna som hålls till hennes ära under Nekromantikerns tecken i förklädnad och blir rasande om hon inte anser att dessa är storslagna nog - men belönar den som håller ett gille hon anser värdigt.
Ytterligare en viktig dag under Nekromantikerns tecken, men av andra skäl, är den sjätte Hexen - vilket ska vara den dagen då Mitra besegrades av de andra gudarna och många av hennes fiender tecknade den förhatliga Själapakten. Mitra uppmuntrar sina följare att visa sitt förakt för pakten genom att vanhelga den så kallade eviga vilan och resa de döda till ett nytt liv i Mitras tjänst. Av förklarliga skäl ser både den världsliga makten på de flesta platser i Aeryn och andra religioner som motsätter sig Mitra mycket strängt på denna rit och på de platser där den utförs tenderar det att vara under yttersta hemlighet.

Relation till andra gudar

Mitra räknar många av Aeryns gudar och gudinnor som sina bittra fiender och planerar fasansfull hämnd mot dessa när hon än en gång vuxit sig stark nog att än en gång aktivt röra sig mot resten av den gudomliga skaran. Främst bland de som räknar till sina fiender är Ghedona, Stjärnorna och rättvisans gudinna som hon hyser ett bottenlöst hat mot och Odheer, Själarnas vägvisare som både fått överta delar av hennes domäner och är en av få gudar som kan matcha hennes egen styrka. Själapakten, den överenskommelse som stiftats mellan Odheer och många av de andra gudarna är ett föremål för särskilt förrakt och Mitra inte bara vägrar att erkänna den, hon gör vad helst hon kan för att bryta mot dess skrifter.
Även om de flesta i den gudomliga skaran antingen är öppna fiender till dödens drottning eller åtminstone håller sig långt borta från denne finns det ett fåtal som Mitra har en ansträngt allians med. Bashu, Slavarnas gud sympatiserar över hur underjordens härskarinna behandlats av de andra gudarna och aktivt uppmuntrar henne att återta sin forna plats (även om det är i Bashus natur att direkt vända sig emot henne i samma stund som hon återigen befann sig i sin forna styrkeposition). Gar’Silgurm, Gud av monster är en annan allierad och den som räknas som gud över odjur och monster är en formidabel bundsförvant till Mitra - inte sällan kan dennes vidunder räknas med när dödens drottning söker att sprida död och förstörelse bland de dödliga folken.
Pasha, Den eviga flamman må ha anslutit sig till de gudar som motsatte sig Mitras försök att göra sig till enväldig härkare över den gudomliga skaran, men det sägs att dödens drottning hyser viss ömhet för sin yngsta syster och Pasha är en av få gudar som har lyckats beveka och lugna ner sin syster. Pasha har därför i vissa fall agerat språkrör mellan de andra gudarna och underjordens härskarinna - i de fall de lyckats övertala den impulsiva gudinnan att agera i deras intressen.
Utöver gudar har dödens drottning många bundsförvanter i de nedre planen och räknar både demonfurstar och djävulshertigar till sina allierade. Hennes nära band till avgrunden sägs har förvridit henne och gett henne det demoniska utseende hon vanligtvis avbildas med.

Alignment: Neutral Evil
Domain: Death
Portfolio: Död, Blod, Odöda - speciellt vampyrer, Pest, Ormar, Icketroende själar.
Religiös utbredning: Global.