Theomax

Theomax var en orkisk äventyrare och präst till Edis, Läkandets gud som var aktiv runt omkring Väst-Brügen under 480-talets senare hälft (5:e T.), speciellt runt Zwartsberg som var hans hem. Theomax blev en del av Milads Sällskap och agerade i mångt och mycket som gruppens samvete under deras korta tid tillsammans. Orken dödades av djävlar under sällskapets försök att frita borgen Zwinger Hof.

Tidiga år

Theomax hittades en morgon under år 467 (5:e T.) i en korg på trappan till Edis heliga kyrka i Zwartsberg. Den exakta orsaken till varför barnet skänktes bort är okänd men den nyfödda orken togs in av Edis prästerskap. Det var inte ovanligt att barn av ena eller andra anledningen lämnades till Edis tempel som ofta tog hand om stadens mindre lyckligt lottade. Barnet uppfostrades av Edis präster, speciellt av Matz Klostermann som senare kom att bli biskop för kyrkan, då denne menade att den unge Theomax var speciellt utvald av Edis och var ämnad för något stort. Under sin uppväxt upplevde orken flera gånger att Edis talade till honom i drömmar och uppmanade honom att ge sig ut för att lindra lidandet hos folk. Något Theomax agerade på när han blev tillräckligt gammal för att lämna Zwartsberg för första gången. Orkprästen ansåg att det bästa sättet att hjälpa folk var att fördriva den ondska som sökte förtrycka dem, därför anslöt han sig till flera olika grupper av äventyrare där hans orkiska styrka och gudomliga kraft snabbt kom till nytta. Även om Edis kloster inte lärde ut stridens konster visade sig Theomax snabbt ha en naturlig fallenhet för strid och lärde sig snabbt att bruka vapen och sköld. Då de äventyrsgrupper Theomax anslöt sig till snabbt föll samman av de vanliga anledningarna - osämja, bråk om uppdelandet av guld eller skador, växlade orken mellan att återvända till Edis kloster i Zwartsberg och att vara ute på äventyr.

Milads Sällskap

Under Jungfruns tecken, år 487 (5:e T), befann sig Theomax mellan äventyrsgrupper när han såg ett plakat, uppsatt av Nicolai Pryzkeus som sökte erfarna äventyrare för en nybildad grupp. Edis präst blev intresserad av detta och mötte gruppen bestående av den Dagovodiska Dvoren Nicolai, skogsalven Gildor Cúthalion, goblinen Kaagi samt den mänskliga arcanisten Rickhart de la Forêt som dock inte kom att ansluta sig officiellt till sällskapet men deltog i deras äventyr. Nicolai var ivrig att genast forma en officiel grupp, men Theomax som flertalet gånger sett äventyrsgrupper kollapsa ville gärna försäkra sig om sällskapets duglighet innan han band sig till något. Gruppen hade tidigare kontaktats av arcanisten Mar-Sippar-Dir som ville diskutera ett eventuellt uppdrag med äventyrarna, och denne blev den nyformade gruppens första arbetsgivare. Mar-Sippar ville anställa gruppen för att undersöka en havsalvisk grav, tillhörandes en Yrandrar Ulue som just nu var ett föremål för en utgrävning av Zwartsbergs Universitet för Historia och Arcana. Universitetet var däremot inte villiga att låta gruppen använda den teleporteringscirkel som ledde till ön utan något i utbyte och satte äventyrarna på att hitta den försvunna Sören Kobbler, en resa som tog gruppen till det Elementala Planet av Eld där de mötte och befriade den fängslade efreeten Abis Babak Milad, ett väl utfört uppdrag som fick gruppen att anta namnet Milads Sällskap till minne av händelsen.
Nästa stopp blev den havsalviska graven, där Theomax blev något obekväm med gruppens strategi att lura den Zwartsbergiska expeditionen att de var förstärkningar skickade av universitetet. Under Milads Sällskaps undersökning av graven var orkprästen mer angelägen att skänka vila till de tidigare hyrsvärd som undersökt platsen och nu rests som odöda än han var av de skatter som gruppen fann. Efter Yrandrars mumie hade besegrats och en förbannelse känd som mumieröta drabbat delar av sällskapet hjälpte han dessa att få vård i Edis heliga kyrka i Zwartsberg.
Milads Sällskaps nästa uppdrag kom att bli av betydligt större kaliber när gruppen fick anställning av Väst-Brügens greve, Caspar von Sterinsibbler, att undersöka borgen Zwinger Hof där flera budbärare, inklusive grevens närmaste man Riddar Helmut nyligen försvunnit. Ett uppdrag som både betalade bra i guld och skapat en ovärderlig kontakt med provinsens styre. Uppdraget kom däremot att bli mer komplicerat än väntat, både resan till Zwartsberg där Theomax led av en förbannelse från ett svärd gruppen hade hittat i den havsalviska graven vilket gjorde orken aggressiv och ovillig att lämna svärdet ifrån sig (en situation som löstes genom att sälja svärdet till den Efreet gruppen tidigare hjälpt), men även själva borgen som visade sig ha slitits ifrån Aeryns yta för att transporteras till en helvetesdimension och nu var infesterad av olika djävulsvarelser. Milads Sällskaps initiala försök att befria borgen gav viss framgång, men katastrof inträffade när en mindre del av sällskapet undersökte utgrävda tunnlar under borgen. Efter ett ras i en av tunnlarna separerades Theomax från resten av gruppen och i ett försök att återansluta sig till sina kamrater överfölls han av en helvetetshund, en våldsam best som efter en kort strid övermannade och dödade prästen.

Förmågor och personlighet

Centralt för Theomax person var hans starka tro på guden Edis vars läror om altruism, vårdande av skadade och sjuka och förespråkande av fredliga lösningar helt och hållet hade anmanats av prästen. Tron på Edis lugnade även orkens sinne och han verkade i stort opåverkad av Azzaths raseri, den förbannelse som vilar i alla orker och halvorker. Theomax dedikation till Edis belönades stort av läkandets gud som skänkte hans präst kraftfulla förmågor, främst när det kom till övernaturligt läkande men också krafter att fördriva och bekämpa ondska. I strid lutade sig Theomax på sin stora styrka utöver sina gudomliga krafter, han frammanade också ofta ett spirituellt vapen - det brutna långsvärdet, symbolen för Edis heliga kyrka, för att förstärka hans redan formidabla förmågor. Theomax var lojal och beskyddande mot sina vänner och ställde ofta deras välbefinnande framför sitt eget, vilket bland annat märktes i hans tendens att donera sina delar av gruppens belöningar till andra medlemmar av gruppen ifall dessa behövde det mer. Troligtvis som en konsekvens av hans orkiska ursprung hade Theomax litet tålamod för noggranna överläggningar och planering och föredrog istället att handlingskraftigt agera, vilket fick honom att anamma det personliga mottot "Pang på rödbetan".

Theomax †
Folkslag: Ork
Född: 467 (5:e T)
Död: Jungfruns tecken 487 (5:e T)
Yrke: Äventyrare, Präst till Edis, Läkandets gud
Organisation: Milads Sällskap
Kända allierade: Kaagi, Gildor Cúthalion, Nicolai Pryzkeus †, Rickhart de la Forêt