Nicolai Pryzkeus

Nicolai Pryzkeus var en dagovodisk riddare, eller "Dvor", och en medlem av De Vita Mynten och den drivande kraften bakom skapandet av dess uppföljare Milads Sällskap. Nicolai var en edsvuren paladin till den dagovodiska guden Dieter med ett brinnande hat mot djävlar, mycket på grund av det infernaliska blodet som rann i hans ådror. Nicholai dog i strid mot sina hatade fiender under Jungfruns tecken år 487 (5:e T.).

Tidiga år

Nicolai föddes år 260 (5:e T.) i det dagovodiska adelshuset Pryzkeus vars tidigare pakt med djävulen Breufelios resulterat i att infernaliskt blod rann igenom släkten - vilket gjorde att Nicolai likt hans syskon föddes som Tiefling, som sjätte barnet till Andrej Pryzkeus, Baron av Krepost Smoskv och beskyddare av Lylsk-passet och hans fru Virtlavska. Med flera äldre syskon (och en uppenbar favoritism till Nicolais äldsta bror, Vildor) kom Nicolai att erhålla en relativt låg status i hans familj, vilket i kombination med hans taniga fysisk och intellektuella läggning kom att ge honom en hård uppväxt och var ett ständigt föremål för hans äldsta brors förakt (vars hårda och elaka behandling av sin bror nästan kostade Nicolai livet). Nicolai kom något bättre överens med sina systrar, framförallt Vlaskia och Annushka vars båda tragiska öden hårt präglade Nicolais uppväxt, där Vlaskia kidnappades av de nomadiska stammar släkten låg i krig med och aldrig syntes till igen och Annushka drogs ner till helvetet som en del av det esoteriska avtal hans ätt ingått med Breufelios - något som fick Nicolai att svära evig hämnd mot djävlar.
Under sin uppväxt visade sig Nicolai ha en god fallenhet för teknik och innovation - något som föga uppskattades i det konservativa Dagovod och ett intresse som hans föräldrar försökte piska ur honom. Nicolai formade en vänskap med Urik, en smed och kripak i familjens tjänst och denne lärde den unge tieflingen mycket om metallurgi. Men även denna vänskap kom att sluta i tragedi då Nicolais far fick nys om detta och ansåg att smeden satte griller i huvuden på hans son. Som straff lät Andrej avrätta smeden och såg till att präster till Dieter återupplivade honom som en odöd tjänare så han kunde fortsätta sin tjänst till familjen i lydnad. Nicolai sattes genast att tränas i krigets konst för att något konstruktivt skulle gå göra med pojken.
När Nicolai var 15 år dog hans far Andrej i ett bakhåll och hans äldre bror Vildor blev den nya baronen av Krepost Smoskv. Brodern som inte hyste någon kärlek till Nicolai beordrade denne att gå i kloster och skickade honom västerut på behagligt avstånd. Något som kom att bli en stor lättnad för Nicolai och de teologiska studierna i Dieters kloster kom att passa honom betydligt bättre än hans liv i huset Pryzkeus. I klostret kom Nicolai i kontakt med en Paladin i Dieters tjänst, Dvirekt den Förskräckliga, vars dedikation till martyrernas gud och raseri mot sina svurna fiender lämnade ett stort intryck på Nicolai som den dagen beslutade sig att själv vandra samma bana - vilket han såg som en möjlighet att uppfylla den hämnd han svurit mot djävlar. Vägen till att bli en av Dieters heliga krigare var lång och hård. Det tog Nicolai många år att nå full status som Dvor, men när hans mål var nått beslutade han sig för att lämna Dagovod och resa söder ut. Om det fanns någon plats, menade han, som var plågad av djävlar så var det den förtappade Kaniska Federationen.

Richeldorp och De Vita Mynten

Nicolai kom att resa i den Kaniska federationen som en riddare i ständig jakt på ondska att dräpa men hade en svår tid då både hans infernaliska och hans dagovodiska ursprung vann honom lite kärlek bland den kaniska befolkningen. Något som gjorde att Nicolai sällan stannade på en och samma plats särskilt länge utan befann sig på sändigt resande fot i jakt på nya fiender att dräpa. När han, under Frammanarens tecken år 487 (5:e T.), reste genom Kust Verraden fick han höra ett rykte om en förbannelse som drabbat byn Richeldorp och bestämde sig för att undersöka saken. Det visade sig att en grupp äventyrare, vid namn De Vita Mynten också utredde förbannelsen, och just kommit segerrika från en strid mot Schaaldiersällskapet på Steirnö. Nicholai såg sällskapet som en möjlighet att få allierade i sin kamp mot ondskan och närmade sig gruppen i hopp om att ansluta sig till denna. Nicolai träffade Volmar Eldbändaren som inte var särskilt imponerad av tieflingen, vilket fick Dieters paladin att föreslå en tävling för att visa sitt värde. Volmar, som fick välja vilken sorts tävling förudmjukade dvoren genom att utmana denne på en danstävling och utklassa honom rejält på dansgolvet. Det blev mer än vad den stolta adelsmannen kunde hantera och rasande kallade han på Dieters krafter och tog ut sin vrede över en stubbe som Nicolai slog rakt igenom med en förstärkt glav. När De Vita Mynten såg vilka krafter Nicolai hade bjöd det in honom till sällskapet - men han och Volmar relation började på en dålig not och kom enbart att bli värre under nästkommande veckor.
Nu en del av De Vita Mynten anslöt sig Nicolai i deras kamp för att rädda Richeldorp, vilket placerade mynten mot flertalet odöda sjömän och spöket av Evelien Van Der Stroom, strider där Nicolais gudomliga krafter kom att ha enormt värde. Med Evelien besegrad och Richeldorp räddat undan hennes mörka krafter hyllas de Vita Mynten som hjältar - ett rykte som snabbt ska komma att raseras.

Plaashaven och de Vita Myntens splittrande

Efter de Vita Myntens triumf stannar de kvar ett tag i Richeldorp och åtnjuter frukten av sitt lyckade uppdrag. Ryktet om de framgångsrika äventyrarna sprider sig och flera grupper och personer söker deras tjänster. Gruppen bestämmer sig för att resa norrut och assistera byn Plaashaven i kampen mot Gamle Bittervinge, en wyvern som härjat i trakten och dödat flera av byborna. Men innan avresan kan göras slår tragedi till när Volmar Eldbändaren och Kaagi inför flera vittnen rånar juvelhandlaren Octavio de Cossera på Richeldorps marknadsplats. Händelsen raserar gruppens goda rykte i byn, vilket framförallt förargar Nicolai då dennes syn på lag och ordning inte lämnar något utrymme för brottslingar. Gruppen flyr undan vedergällning från Det Brügenska Handelskompaniet men händelsen skapar en oreparerlig reva i De Vita Mynten med Nicolai och Raforin på ena sidan och Volmar och Kaagi på andra. Den redan infekterade stämningen når bristningsgränsen när Kaagi koms på med att stjäla en släktklenod ur Nicolais väska efter denne slagits medvetslös i en kamp mot jättespindlar. Händelsen leder till öppen konflikt och många hårda ord innan flera av äventyrarna beslutar sig för att resa åt sina separata håll efter uppdraget i Plaashaven avslutats. Under striden mot Gamle Bittervinge dräps däremot Volmar, vilket får Nicolai att fatta sympati för goblinen som just blivit av med sin bästa vän och fadersfigur. Efter Raforin och Adahn lämnar sällskapet och de Vita Mynten upplösts reser Nicolai, Gildor och Kaagi mot Zwartsberg.

Förmågor och personlighet

Nicolai var en mäktig krigare vars redan formidabla förmågor i strid, framförallt med den glav han specialiserat sig på, förstärktes avsevärt av hans koppling till Dieter, Martyrernas gud. Nicolai befann sig alltid där striden var som hetast och gjorde allt han kunde för att beskydda sina kamrater från deras fiender. Nicolai fördrog förlita sig på en tung rustning för försvar vilket lät honom försaka användandet av en sköld och istället fokusera på sina offensiva förmågor. Genom Dieter hade Nicolai även tillgång till de helande förmågor som hans gud bidrog med. Som person var Nicolai starkt formad av hans hårda uppväxt. Nicolai var uppfostrad i ett strikt feodalsamhälle och såg sig själv som den definitiva ledaren för de äventyrsgrupper han deltog i. Den oorganiserade Kaniska Federationen med dess avsaknad av respekt för ordentliga hirearkier såg han med avsmak, samtidigt som han var nyfiken på de teknologiska innovationer som ännu inte kommit till Dagovod. Även om han var svår att komma nära inpå så var Nicolai ärlig, modig och lojal mot de som han räknade som sina vänner. Mer än något annat definierades Nicolai av hans brinnande hat mot allt av infernalisk natur och minsta antydan av djävulska influenser drev honom till raseri - något som slutligen kom att kosta honom livet.

Nicolai Pryzkeus †
Folkslag: Tiefling
Född: 460 (5:e T)
Död: Jungfruns tecken 487 (5:e T)
Yrke: Äventyrare, Paladin till Dieter, Martyrernas gud
Organisation: De Vita Mynten, Milads Sällskap
Kända allierade: Kaagi, Gildor Cúthalion, Raforin, Adahn, Theomax †, Rickhart de la Forêt
Kända fiender: Det Brügenska Handelskompaniet