Gildor Cúthalion

Gildor Cúthalion är en skogsalvisk äventyrare, jägare, spårare och mästare på bakhåll. Född i Osterwald, en av de få kvarvarande skogsalviska enklaverna i den Kaniska Federationen under sent 200-tal (5.e T.). Gildor var ledare för Gildor och Kompani och senare en medlem av De Vita Mynten, Milads Sällskap och Den Gyllene Hydrans Huvuden. Gildor har en stark koppling till naturen och känner sig inte hemma i mänsklig civilisation.

Tidiga år

Gildors exakta ålder är okänd, men en rimlig slutsats är att han är runt 200 år gamla - vilket hade placerat hans födsel till någon gång runt år 280 (5:e T.), men detta hade kunnat variera med flera decennium. Gildor härstammar från en av de sista stora urskogarna vid Kaniska Viken, Osterwald, där flertalet skogsalviska stammar fortfarande lever. Av oklar anledning växte Gildor däremot inte upp bland sina skogsalviska fränder utan levde sitt liv som utstött. Anledningen till detta är inte känd - exil vid unga år, övergiven, den enda överlevaren av en attack eller frivillig isolering från andra alver är alla möjliga scenarion. Istället uppfostrades Gildor av den mäktiga varganden och väktaren av Osterwald, Moro, en halvgud och beskyddare som tog hand om Gildor och tränade honom att bli en av skogens beskyddare. Kontakt med andra alver var ovanligt och kontakt med människor nästan ickeexisterande. Gildor lärde sig att jaga ner och döda allt som kunde tänkas vara ett hot mot hans älskade skog, vilket verkar ha inkluderat mer än ett möte med odöda, då Gildor blivit något av en självlärd specialist på dessa väsen.
Gildors liv som beskyddare kom att ta en märklig vändning när han en dag år 486 (5:e T.) träffade på druiden och halvorken Krusk, som rest till Osterwald för att hitta andra druider att konsultera om ett stort hot som han upptäckt. Gildor, som hade stor respekt för den animistiska naturlära som Krusk förespråkade gick med på att eskortera den fåordiga druiden, vilket efter en fruktlös jakt runt omkring skogen ledde dem till att utöka sitt sökare i den Kaniska Federationen.

Richeldorp och de Vita Mynten

Under Frammanarens tecken 487 (5:e T.) befann sig Gildor och Krusk ombord på skeppet Hertiginnan av Astarien när en våldsam storm fick skeppet att gå under. Tillsammans med Raforin, Nyalocx, Kaagi och Volmar Eldbändaren tog de sig i land till en närliggande ö. Gildors överlevnadsfärdigheter kom att bli ovärdeliga för den skeppsbrutna gruppen när de genomsökte ön, återförenades med övriga besättningen och slutligen tog sig därifrån genom att aktivera en teleporteringscirkel som tog den strandsatta besättningen till Zwartsberg i Väst-Brügen. Tillbaka i säkerhet bestämde sig gruppen för att resa tillsammans ett tag och accepterade ett uppdrag från skattemästaren Dietrich Von Becken, att leverera en brev om missade skatteintäkter till hamndirektör Hubert Van Der Stroom, ledaren för avkroken Richeldorp. Väl i byn stod det däremot klart att inga skattebetalningar skulle komma att betalas, då Richeldorp led svårt av en serie olyckor som drabbat byn de senare åren - något Hubert menade måste bero på en förbannelse. Något motvilligt gick äventyrarna med på att undersöka saken och Gildor och Kompani formades, med Gildor som ledare (mycket på grund av att Huberts adjutant, Marlien Brinkhorst begärde ett namn att skriva på uppdragskontraktet). Därefter följde vad som skulle komma att bli en kamp mot det fanatiska Schaaldiersällskapet och senare mot spöket av Evelien Van Der Stroom - roten till de mörka energier som plågade byn. Under tiden reformerades Gildor och Kompani till De Vita Mynten, något som Gildor själv var skeptisk till. Där de övriga Vita Mynten såg en by värd att rädda i Richeldorp hade Gildor en mer cynisk attityd rörande hamnorten, han såg med en jägares ögon en skadad flock oförmögen att ta hand om sig själv och ledda av en svag ledare. Även om Gildor stod för sitt ord (vilket han även gjorde när Det Brügenska Handelskompaniet försökte erbjuda ett högre pris för att arbeta för dem istället) att hjälpa byn visade han den inte mycket intresse - inte minst de olika skillnaderna bland de mänskliga "stammarna" där han i stort ignorerade Schaaldiersällskapet, deras ledare Nerristara och deras koppling till den mystiska Rösten från Djupet. Gildor var även den av de Vita Mynten som starkast förespråkade att låta Hubert offra sig själv för att fördriva Eveliens spöke, men tvekade inte att ställa upp jämte sina kamrater i den senare striden mot henne. Gildors färdigheter som helare kom väl till pass när De Vita Mynten färdades genom den dimma som Evelien frammanat, och genom hans förmågor hindrades ett utbrott av odöda att härja på skeppet Havsuttern.

Plaashaven och de Vita Myntens splittrande

Efter De Vita Myntens seger i Richeldorp upplevde gruppen en kort period av berömmelse där nya förfrågningar om uppdrag strömmade in från olika håll. Beslutet föll på att resa norrut längst Kust Verraden, till byn Plaashaven för att försöka dräpa Gamle Bittervinge, en Wyvern som dödat flera av byborna. Innan avresan skedde inträffade däremot en händelse som kom att rasera gruppens nyvunna rykte och skapa en spricka i De Vita Mynten som skulle leda till dess upplösning. Kaagi och Volmar, framför flertalet vittnen, rånade en juvelhandlare vid namn Octavio de Cossera vilket ledde till att gruppen såg sig själva efterlysta av Det Brügenska Handelskompaniet som höll sin skyddande hand över köpmannen. Gildor var på jaktresa när händelsen inträffade och blev inte förrän senare insatt i vad det var som hade hänt, men förespråkade att gruppen genast skulle ge sig av innan för att undvika trubbel - vilket övriga medlemmar, efter viss förvirring, gick med på.
Stölden skapade en stor spricka i följet, med Volmar och Kaagi på ena sidan och Raforin och gruppens nyaste medlem Nicolai Pryzkeus på andra. Gildor tog en mer neutral ställning till konflikten och ställde sig inte starkt på någon sida. Den redan ansträngda stämningen i gruppen eskalerade långt över bristningsgränsen när Kaagi ertappades med att stjäla från en medvetslös Nicholais packning - vilket ledde till en konflikt vars enda möjliga utgång var splittrandet av De Vita Mynten. Äventyrarna gick däremot med på att hedra sitt kontrakt till Plaashaven, och försöka dräpa Bittervinge innan de reste åt varsitt håll. Under wyvernjakten var Gildor en ledande figur, både genom att bidra med kunskap och jaktexpertis, men också genom att genomsöka den närliggande skogen efter Stormanis, en ört som kunde motverka det starka gift som finns i en wyverns gadd.
Den splittrade gruppen lyckades besegra Bittervinge, men till ett högt pris. Besten dödade Volmar som senare begravdes av Gildor, Kaagi och Nicholai - mellan Raforin och Adahn lämnade gruppen och reste söderut. Kanske av sympati för goblinen som blivit av med sin bästa vän förlät Nicholai Kaagi och beslutade sig att fortsätta resa med följet. Tillsammans reste de tre äventyrarna mot nya mål i Zwartsberg.

Förmågor och personlighet

Gildor är en enormt skicklig bågskytt och dödlig krigare som föredrar att attackera sina fiender med list och välplanerade bakhåll hellre än en direkt attack. Han föredrar avståndsvapen men har flera gånger visat sig vara kompetent i närstrid, då han föredrar att strida med ett kortsvärd i varje hand. Gildor agerar ofta gruppens spejare och spårare med enorm vildmarksexpertis, speciellt när det kommer till skogsområden. Som person är Gildor pragmatisk framför allt annat och fokuserar hellre på att få jobbet gjort än att överväga moral. Han har inte någon större respekt eller förståelse för människor och deras komplexa och motsägelsefulla samhällen utan föredrar den ärligare vildmarksdynamiken mellan jagad och jägare. Gildor har en något cynisk och misstänksam inställning till de han möter och är ofta långsam med att lita på folk, en egenskap som gör att Gildor sällan faller för bakhåll eller intriger.

Gildor Cúthalion
Folkslag: Skogsalv
Född: ~ 280 (5:e T)
Yrke: Äventyrare, Jägare
Organisation: Gildor och Kompani, De Vita Mynten, Milads Sällskap, Hydrans Gyllene Huvuden
Kända allierade: Kaagi, Volmar Eldbändaren †, Raforin, Krusk †, Nicolai Pryzkeus †, Theomax †, Rickhart de la Forêt, Dowar Askstål, Karik Askstål,
Kända fiender: Schaaldiersällskapet, Det Brügenska Handelskompaniet, Nadya Doroteya, Silvergripens Sällskap, Ag'thon, Oda'Vheer.