Volmar Eldbändaren

Volmar Eldbändaren (född Volmar Erk) var en kanisk äventyrare, trollkonstnär och underhållare aktiv under 480-talet (femte tidsåldern). Volmar var den drivande kraften i skapandet av De Vita Mynten, och senare även en bidragande faktor till att äventyrsgruppen föll isär. Hans äventyrskarriär var kort men händelserik och inkluderar flera noterbara händelser och uppdrag, inte minst han och de vita myntens kamp mot Evelien Van Der Strooms spöke. Volmar dog i strid mot en wyvern i närheten av byn Plaashaven år 487.

Tidiga år

Född i en rik familj i den nordliga Kaniska staden Tiebon. Hans föräldrar Erheart Erk och Vanda Erk lät tidigt skola sin son i användandet av arcana för att följa hans fars fotspår som arcanist vid det Esoteriska Universitet i Tiebon - något som Volmar inte var väl lämpad för och han hade svårt för teoretiska studier. Istället hade den unga Volmar en förmåga att spontant manifestera besvärjelser utan de studier och uträkningar som normalt krävs för att bruka magi (en förmåga som troligt berodde på drakblod någonstans i släkten, det är möjligt att detta kom från en röd eller mässingsdrake då Volmars magi i stort var eldbaserad). Volmars ickeintresse för teoretiska stuider och oortodoxa förhållningssätt till arcana blev en källa till friktion mellan honom och hans far, Erheart, vilket slutligen kulminerade i att Volmar lämnade sitt hem och Tiebon bakom sig för ett liv som äventyrare. Inte mycket är känt om Volmars tidiga äventyrskarriär. Någon gång under tidigt 480-tal träffade han barden Konrad von Schilling och de två inledde ett samarbete där de reste runt i Kaniska Federationen och satte upp föreställningar med musik och magi, Konrad lärde Volmar mycket om musik och uppträdande men ledde även in Volmar på brottets bana och deras samarbete inkluderade flera kriminella element. Efter att ha planerat och genomfört en stöt mot en greve med en stor samling juveler förråde Konrad Volmar, placerade hela skulden för stölden på honom och försvann spårlöst med juvelerna och de pengar de tjänat ihop tillsammans. Några år senare mötte Volmar goblinen Kaagi och de två blev snabbt vänner och inledde ett liknande partnerskap som de Volmar tidigare haft med Konrad von Schilling, där Volmar med musik och arcana distraherade folksamlingar mellan Kaagi stal värdesaker ur publikens fickor - en karriär som gjorde att de två ofta var tvungna att byta stad och ständigt fann sig på resande fot.

Richeldorp och de Vita Mynten

Efter att ha lidit ett skeppsbrott år 487 mellan han och Kaagi reste mellan Niburg och Dhal ombord på skeppet Hertiginnan av Astarien allierade sig duon med några av de andra överlevarna: Krusk, Gildor Cúthalion, Raforin och Nyalocx som efter att ha tagit sig tillbaka till fastlandet tog anställning hos skattemästaren Dietrich Von Becken för att resa till byn Richeldorp och driva in missade skattebetalningar från hamndirektören Hubert Van Der Stroom, något som visade sig vara svårare än väntat då Richeldorp för tillfället led under en mystisk förbannelse vilket gruppen på uppdrag av hamndirektören började undersöka. Gruppens äventyr i Richeldorp ställde äventyrarna mot den fanatiska kulten Schaaldiersällskapet och senare mot roten av förbannelsen, spöket av Evelien Van Der Strooms. Under sin tid i Richeldorp föreslog Volmar att gruppen formellt skulle bilda ett äventyrskompani, som efter en känsloladdad omröstning kom att kallas för De Vita Mynten. När tiden kom att konfrontera och besegra Evelien visade spöket sin sanna form för Volmar, en syn så fruktansvärd att hans kropp åldrade flera decennier.
Efter att ha räddat Richeldorp blev Volmar och resten av De Vita Mynten hyllade som folkhjältar och ryktet om gruppens framgång gav äventyrarna flera möjligheter till ny anställning. Kanske var det den berömmelsen som steg honom åt huvudet och ledde till rånandet av juvelhandlaren Octavio de Cossera, en händelse där Kaagis försök att stjäla köpmannens varor aktiverade ett magiskt larm och en panikslagen Volmar förhäxade handlaren med en glamour och tvingade honom att ge bort sin pistol och flydde från platsen, detta framför flertalet förskräckta vittnen - vilket raserade det goda rykte som De Vita Mynten byggt upp i byn och skapade vad som skulle visas sig bli en oreparerbar spricka i äventyrsgruppen.

Plaashaven och död

Nu efterlyst av det Det Brügenska Handelskompaniet för rånet på Octavio de Cossera flydde Volmar och de övriga Vita Mynten från Richeldorp och begav sig norrut till byn Plaashaven, där en wyvern kallad Gamle Bittervinge terroriserat befolkningen vilket fått byns invånare att söka upp de Vita Mynten för hjälp. Under uppdraget blir stämningen i äventyrsgruppen allt mer infekterad och efter ett stort gräl splittras gruppen - men dess medlemmar beslutar sig att fullfölja sitt löfte att besegra Gamle Bittervinge innan de delar på sig. I striden mot Vidundret dödas Volmar av Gamle Bittervinge när han, för att rädda livet på Kaagi, försöker distrahera besten. Något som lyckas men kostar magikern sitt liv. Efter striden placeras Volmars kropp i havet för att skänka honom till Jhorvas, Det uråldriga havets gud (det är dock oklart om Volmar själv dyrkade Jhorvas eller om begravningsritualen genomfördes av ett missförstånd).

Förmågor och personlighet

Volmar besatt en naturlig egenskap att bruka Arcana och verkade ha en fallenhet för eldmagi. Under sin tid som äventyrare lärde han sig även att kanalisera sina krafter genom musik. Volmar var en skicklig lutspelare och karismatisk underhållare med god förmåga att trollbinda en publik. Trotts att han inte var tränad i närstrid hade han en tendens att kasta sig in där striden var som våldsammast - ofta för att skydda sina kamrater. Spåren av drakblod i Volmar gav honom vissa draconiska förmågor, mest noterbart ett tunt skyddande fjällager som gav honom en utökad defensiv förmåga. Volmar kategoriserades även av hans kärlek till festligheter och förmåga att snabbt ställa till med ett storslaget firande, en förmåga som gjorde att han vann många vänner och hade enkelt att göra ett namn för sig själv.

Volmar Eldbändaren †
Folkslag: Människa
Född: 457 (5:e T.)
Död: Valens tecken, 487 (5:e T.)
Yrke: Äventyrare, Underhållare, magiker
Organisation: Gildor och Kompani, De Vita Mynten
Kända allierade: Kaagi, Raforin, Gildor Cúthalion, Krusk †, Nicolai Pryzkeus †
Kända fiender: Konrad von Schilling, Schaaldiersällskapet, Det Brügenska Handelskompaniet.