Republiken Veneza

Veneza är en smältdegel av olika kulturer och en av världens största hamnstäder, tidigare sett som pärlan i det Draconiska väldet i Reavarien. År 434 (5:e T), knappt mer än femtio år sedan, förklarade Veneza sin självständighet från det sönderfallande Draconiska riket en händelse som den blivande republiken själva kallar för den "Ärorika Revolutionen" - en händelse som spelats upp mycket i nationell propaganda, men vars verklighet är något mindre dramatisk än i de pjäser och sånger som skrivits om den. Efter att ha givits ett ultimatum om självständighet från det Draconiska riket lämnade den kejserliga administrationen, som konstaterat att militär närvaro för att slå ner ett uppror saknades, staden och Republiken Veneza utropades utan att en enda kula behövt avfyras. Förlusten av Veneza blev ett svidande piskrapp för det Draconiska Riket som istället för en stad som inbringade mycket i både soldater och guldmynt fick en ny dödlig fiende i form av en hämndlysten och expansiv republik som mer än gärna växer på sina tidigare överherrars bekostnad.
Som den yngsta av Reavariens nationer är Veneza snabb att hävda sig själv på den internationella arenan och har på mycket kort tid blivit en regional stormakt med stark armé och kolonier längst Den Fagra Kusten. Veneza är en republik men inte på samma sätt som handelsrepublikerna i norr. Veneza är i själen dedikerad till det fria och demokratiska ideal som råder sen självständigheten och ser det som sitt uppdrag att sprida sin ideologi med vapen i hand, något som gör republiken till en direkt fara för sina grannar.

Under det Draconiska Riket

Sedan urminnes tider har staden Veneza varit en knutpunkt för handel, vetenskap och kultur med tillgång till bördig jord, stor befolkning, rikedom och stora mängden naturresurser. Det var därför kanske inte till stor förvåning att staden drog åt sig uppmärksamheten av det Draconiska Riket som under vad som kom att bli den sista storskaliga expansionen för det drakstyrda imperiet erövrade Veneza tillsammans med andra stora landområden i södra Reavarien under den fjärde tidsålderns sista sekel. Redan från starten av ockupationen sågs värdet i Veneza av de draconiska erövrarna och under de närmare fem hundra åt som staden var en del av det Draconiska Riket genomgick Veneza en massiv förvandling där oräkneliga summor guld spenderades för att expandera och förvandla staden till en massiv metropol. Det är inte för intet som Veneza kom att betraktas som kronjuvelen i det draconiska väldet i Reavarien.
Till att börja med var ockupationen hård. Stadens befolkning kuvades rejält med militär närvaro och alla försök till uppror slogs blodigt ner. Även stadens väldiga tillväxt och det konstruerade av de många imponerande monument och byggnader som senare kommit att karaktärisera Veneza blev föremål för mycket lidelse då lokalbefolkningen inte sällan tvingades till i bästa fall oförmånligt hårt arbete och i värsta fall rent slavarbete av sina draconiska herrar som såg stadens mänskliga befolkning som andra klassens medborgare.
Karaktären på det draconiska styret ändrade dock gradvis art. Efter det draconiska väldet delades i öst- och västdraconien, händelsen som kom att symbolisera slutet för den fjärde tidsåldern, och de väldiga ekonomiska, politiska och militära problem som det kom att innebära stod det snart klart för härskarna i Belesarius Draconis att den gamla drömmen om draconisk världsherravälde inte längre var något annat än en fåfäng vanföreställning. Detta försvagande av det Draconiska riket, i kombination med den växande styrkan av de Reavariska människorikena, satte permanent stopp för all storskalig expansion längst den Reavariska kontinenten och med detta skifte kom Veneza att utnyttjas som en huvudstad för kultur och diplomati. En plats där det Draconiska riket kunde målas upp som en lukrativ handelspartner, en vän av andra nationer och definitivt inte ett militärt hot som en gång för alla behövde drivas bort från kontinenten. Det nya mildare styret köpte kanske det Draconiska riket tid, men blev ingen permanent lösning och i takt som allt fler soldater stationerade i Reavarien kallades åter till Neapaxanaxxar för att försvara imperiets hjärtländer mot den Västdraconiska aggressionen och allt mer av stadens rikedomar skeppades söderut för att finansiera det till synes oändliga kriget började allt högre röster om självständighet utropas.
År 434 (5:e T) nådde ockupationen vägs ände. En uppretad befolkning reste sig efter tre månader av smärtsamt hög taxering och ställde ett ultimatum till den dåvarande draconiska guvernören Eltenkith Udoprax om att utrymma alla draconiska styrkor i staden eller möta folkets vrede. Anmärkningsvärt antog Udoprax detta bud och avlägsnade sig, sina trupper och därigenom 500 år av draconiskt välde över staden. Detta blev minst sagt kontroversiellt. Många kritiker anklagade Udoprax för feghet, andra att han gjorde rätt och att staden aldrig hade kunnat försvaras, ytterligare ett fåtal menar att guvernören hade vuxit sig sympatisk mot den växande självständighetsrörelsen i staden och gick med på deras krav av politisk övertygelse. Även om självständigheten aldrig erkänts i draconien saknas för tillfället viljan och den militära närvaron på kontinenten för att återerövra staden och det Draconiska administrativa centret på kontinenten flyttades söderut till den befästa staden Nicodedmus.
Även om den Draconiska perioden av Venezas historia starkt fördöms i den efterföljande republiken går det inte neka till att perioden såg staden växa från en förvisso rik och välmående hamnstad till en av världens största och mest imponerande städer med en imponerande mängd arkitekturiska och konstnärliga underverk. Det draconiska arvet känns av överallt inom republiken, inte minst på befolkningen - även om människor är den största befolkningsgruppen är andra folkslag betydligt vanligare än på många andra platser som en konsekvens av den omflyttningspolitik som ofta bedrevs i det Draconiska Riket i ett försök att radera ut lokal kultur och ersätta den med en större draconisk sådan. Drakfödda, kobolder, alver, halvlängdsmän, goblins och många andra folk är därför en vanlig syn inom republiken. Vidare har den draconiska mentaliteten haft en betydande effekt på den nyfödda republiken som i mångt och mycket har anammat - den dogmatiska, fokuserade och ofta agressiva viljan att sprida sitt eget synsätt är, hur mycket republikens invånare än skulle förneka det, i högsta grad en draconisk mentalitet.

Republik

Efter självständighet utropats och Republiken Veneza stiftats var det få som tvivlade på att den nyfödda nationen skulle ansluta sig den till allians av Reavariska handelsrepubliker som nämner sig själv som De Fria Städerna. Inte minns alliansen själv som fick ett förvånande uppvaknande när de istället för en ny bundsförvant istället råkade ut för en aggressiv sydlig granne som på mycket kort tid vuxit sig oroväckande stark - tillräckligt mäktig för att genom en våghalsig och snabb kampanj erövrat delar av Nya Veutrisien och upprättat sina egna kolonier, Sebasteia, i Den Fagra Kusten. I själva verket är det bara på pappret som det finns någon likhet mellan Veneza och de nordliga republikerna. I stället representerar Veneza något helt nytt, och för många något väldigt skrämmande - en äkta demokrati baserad på allas lika värde.
De tankar som legat i grund för republiken härstammar från den enormt inflytelserika filosofen Thesia av Veneza, vars lära Thesismen förespråkar Individualism, Frihet, Förnuft, Mångfald och existensen av den rättvisa staten. Thesias läror är grunden för den regeringsform som tagits fram i republiken där varje medborgare har en röst. Republiken styrs av en senat där senatorer väljs av medborgarna (och sitter för livet) och två konsuler som väljs av medborgare ur senaten och har den högsta makten och väljs på femårsbasis, en konsul är begränsad till en mandatperiod (men sitter kvar i senaten efter dennes period gått ut). I teorin har ingen senator, inte ens en konsul, högre status, mer rättigheter eller previlegium än andra medborgare och alla är principiellt lika under lagen (senatorer har däremot en tendens att antingen komma från rikare familjer eller att berika sig under sin karriär vilket på ett praktiskt plan leder till betydligt större möjligheter än en vanlig medborgare).
Republiken är enormt militaristisk, både då en väldigt rejäl rädsla för att bli återerövrade av det Draconiska riket men också då Veneza anser att republikens ideal till varje pris ska spridas. På bara femtio år har Veneza blivit en formidabel regional makt som inte gör några som helst försök att dölja sin syn på de korrupta länder som ligger runt omkring henne, detta gör Veneza till något av en diplomatisk pariah. På slagfältet lutar sig republiken på en snabbmönstrad men högt motiverad medborgararmé som ofta är ideologiskt inspirerad och ivriga ickemedborgare som ges medborgarstatus och därmed rösträtt efter fem års tjänstgöring i armén.
Trotts att republikens aggressiva och militaristiska utrikespolitik gett Veneza få vänner är dess huvudstad fortfarande ett kulturellt och vetenskapligt centrum. Staden är en smältdegel för konst, dramaturgi, musik, vetenskap (både civil och militär sådan) och en viktig handelsstad. Även om stor misstänksamhet riktas mot republikens besynnerliga ideologi från utländska besökare flockar sig resenärer i drivor för att besöka staden, studera på dess universitet, beskåda dess monument och handla med varor från världen över.

Arcana i republiken

På grund av den höga mängden naturligt förekommande magi bland sina tidigare draconiska överherrar och en vanlig syn att drakar och drakfödda ägde rätten att dominera andra folkslag, inte minst genom att använda sig av arcana för att kontrollera och intimidera sina undersåtar så har Veneza sen hennes nyvunna självständighet en mycket restriktiv syn på arcana. Detta baseras inte bara på det tidigare traumat utan har även filosofisk grund, inom Thesismen är varje individ lika mycket värd och ingen ska med magi kunna höja sig själv över andra individer. Arcanas nytta går däremot inte blunda för men i Veneza menar man att magi är ett verktyg som ska tjäna republiken och samtliga av republikens arcanister svarar direkt under senaten - detta innebär att arcanister i republiken som går emot rådande bestämmelser eller agerar som fria agenter är fiender till staten och jagas aktivt av en arcanistiskt skolad inkvisition vars syfte är att i första hand identifiera och magiskt begåvade individer och övertyga dessa att antingen ansluta sig till skaran av senatoriskt sanktionerade arcanister, upphöra med sitt illegala bruk av arcana eller gå i exil samt att i mer extrema fall oskadliggöra arcanistiska hot mot republiken. Denna hårdhänta attityd till arcana har förvisso lett till att republiken har direkt kontroll över brukandet av magi inom sina gränser, men det har också lett till att många framstående arcanister lämnat republiken och att en växande undre värld av illegal besvärjelseverksamhet (så kallade skuggmagiker) vuxit fram på Venezas bakgator.

Huvudstad: Veneza
Statsskick: Republik
Statschef: Angelos Demakos, Nasia Petralli
Styrande organ: Senaten (ledd av två konsuler)
Invånarantal: 2 315 000
Huvudsakliga folkslag: Människor
Noterbara minioriteter: Drakfödda, Kobold, Stjärnalver, Halvalver, Goblins, Halvlängdsmän
Viktiga gudar: Estiven, Dramatikens gud, Ghedona, Stjärnorna och rättvisans gudinna, Pasha, Den eviga flamman, Javeed, Laggivaren, Kirra, Solens och musikens gudinna, Odheer, Själarnas vägvisare, Bahamut, Platinumdraken

---

Veneziska dygder: Rationalitet, Frihet, Rättvisa, Retorik, Handlingskraft, Patriotism, Villja att gå i krig.
Veneziska synder: Tyranni, Ignorans, Passivitet, Vidskeplighet, Själviskt användande av arcana, Egotism.